Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
enligt den kanoniska lagen icke juridik utan teologi, förklarar
Wyclif. I stället för att prelaterna och kapitlen skulle
understödja dessa studerande, såsom lagen bjuder, utvinna de själva
penningar genom att ge detta studietillstånd. Även andra
missförhållanden påtalas, och det tillkommer nu konungen att böta
dessa. Han bör vårda sig om sitt rikes angelägenheter även i
detta fall. För att skapa större rum för teologien bör konungen
använda sin makt, taga alla beneficier i sina händer och insätta
teologer i dem och icke låta kurian sälja dem eller abboter och
prelater förfoga över dem. Ursprungligen förfogade samhället
eller lekmannapatroner över beneficierna, sedan kommo de i
händerna på de stora prelaterna och ordnarna för att slutligen
råka under påvens reservationsförfarande. Men det egentliga
dominium har dock förblivit hos konungen, och patronatsrätten
är icke något heligt, som tillhör kyrkan.1 Wyclif polemiserar
mot föreställningen, att gåvor och medel tillhörande kyrkan äro
heliga, och han förklarar frankt, att det vid behov är tillåtet
att till en stads försvar riva ned kyrkan och bygga ett torn
samt att sälja eller smälta ned nattvardskalkarna för att få medel
till soldaternas avlöning.2 Det gudomliga (»res divine»), som icke
hör under den världsliga makten, är icke materiella ting och
rikedomar utan gudstjänsten.
Wyclifs aversion mot civillagen kommer honom att kräva,
att konungen förbjuder föreläsningar däri, ty teologiens alla
hinder måste bort. »Unde ergo racio inutiliter onerandi
eccle-siam fidelium cum lege superflua?»3 Men Wyclif går ett steg
längre. En kristen bör också lämna den kanoniska lagen åsido
se bl. a. W. W. Capes, a. a., passim; Trevelyan, a. a., passim; Mallet,
a. a., passim; samt specialarbeten som edward L. cutts, Parish Priests
and thei.r People in the Middle Äges in England; F. a. Gasquet, Parish
Life in Mediaval England; G. R. owst, Preaching in Medieval England;
densamme, Literature and Pulpit in Medieval England; B. L. MaNNING,
The People s Faith in the Time of Wyclif; K. L. Wood-Legh, Studies
in Church Life in England under Edward III; a. F. Leach, The Schools
of Medieval England.
1 De officio regis, s. 182.
2 Ibdm, s. 185.
3 Ibdm, s. 189. Förklaringen ligger i följande tes: »Quidquid dixerit
[lex civilis] veritatis sit in scriptura sacra.» Ibdm, s. 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
