Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R 89
enligt trons grundprinciper och kyrkans lag konungen och riket
hellre böra utstå exkommunicering och påvligt interdikt än att
tillåta ovärdiga präster att råda över själarna.
Den tredje av de av Wyclif förordade lagarna gällde den
teologiska fakultetens utvidgning, försvar och reformering, ty
det vore nödvändigt för riket att hava teologer, som vandrade
i Kristi lära och i Kristi tro skötte sina pastorat. Riket kunde
icke bestå utan den teologiska fakulteten, och alla andra
vetenskaper vore utan värde, om de icke tjänade till dess bästa.
Wyclif t. o. m. åberopar påven Honorius’ dekret, som ålade de
andliga, som åhörde föreläsningar i juridik och naturvetenskap,
att snarast bege sig till sina konventshus. Här bör man
betänka, hur läget var och att Wyclifs stora iver var att få
bibelkännare ut ibland folket.1 Tjänstledighet för studier gällde
dagar hade gått och den utstötte icke hade försonat sig med kyrkan,
utdömdes fängelsestraff. Denna lag, förklarar Wyclif, ledde till att
oskyldiga fängslades, ty exkommunicering tillgreps av prästerskapet även för
uteblivna tionden och kyrkoavgifter. Må de som ivra så för asylrättens
upprätthållande, även när det gäller de värsta förbrytare, ägna sitt intresse
åt avskaffandet av denna lag, som drabbar oskyldiga, säger Wyclif. De
synda svårt, vilka lämna Guds lag åsido och för egen vinnings skull följa
människobud och exkommunicera de fattiga. Wyclif går närmare in på
hur dessa missförhållanden verka. Ibdm, s. 169 ff.
1 Jfr KA 1936, s. 77, om Roger Bacon. Svårigheterna att få väl
kvalificerade präster ut i pastoraten sammanhängde med flera omständigheter.
Kumuleringen av ämbeten gjorde, att pluralisterna ofta nöjde sig med billiga
krafter som vikarier, och på dessa kunde inga större studiekrav ställas. Ju
mer det rena mässläsandet och sakramentsadministreringen blev huvudsak,
desto lättare kunde också ämbetena skötas med undermåligt utbildade.
Juridiken sög åt sig många begåvade unga män, ty genom den öppnades
vägarna till både politiska och kyrkliga avancemang. Här bör man också
erinra om de exceptionella förhållanden, som digerdödens härjningar i
England i mitten av 1300-talet skapade. Ännu flera år efter denna massdöd
märktes dess verkningar i skolor och universitet, och det blev svårt att
upprätthålla lärdomskraven även på det högre prästerskapet. Det var icke
endast farsotens direkta skördar, som man således bör räkna med, utan
också den våldsamma nedgången i nyrekryteringen. Det stora manfallet
bland prästerskapet hade krävt snabba åtgärder för tomrummens fyllande,
varför varken stadgad minimiålder eller studiekrav kunde noga upprätthållas.
Prästerskapet gled plötsligt ned till en lägre standard. För denna fråga
liksom för läget ute i det praktiska kyrkolivet kräves en mera ingående
redogörelse, men det är icke möjligt att giva den här. Om dessa spörsmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
