Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
77
telsesätt ha vi i denna avhandling lämnat åsido, ty det finns en
påtaglig kontinuitet i Wyclifs teologiska utveckling, vilken
markeras av en allt starkare biblicism alltifrån de tidigaste filosofiska
skrifterna till De veritate sacrae Scripturae. Detta är den röda
tråden i Wyclifs åsiktsbildning. På Skriftens våg vägdes allt,
även påven. Men detta skedde obestridligen även fore den
stora påveschismen, även om denna stärkte honom i hans
övertygelse om det falska påvedömet. Vi ha redan sett, hur Wyclif
i De civili dominio, I, i de 18 teserna och särskilt i De veritate
sacrae Scripturae riktat skarpa angrepp mot påven. Detta är
också fallet i De Ecclesia, som till större delen säkerligen var
färdig, innan Wyclif hade reda på motpåvens, Klemens VII, val
i sept. 1378.1 leke heller innebar Wyclifs kännedom om
schismens utbrott ett förkastande av påveclömet såsom sådant. Vad
som skärpte Wyclifs hållning mot påven var en annan sak,
såsom vi ovan sett. Det var påvebullorna från våren 1377, som
i detta avseende gjorde stark effekt. Om man skall tala om
någon ny etapp på Wyclifs väg bort från påven, skulle det i
så fall vara, när dessa påvebullor bekantgjordes för honom. När
det gäller påveschismens betydelse i denna sak, delar jag helt
Loserths mening.2
När Gregorius XI med sina kardinaler i början av 1377
begav sig till Rom och gjorde slut på Avignon-tiden, hälsades
detta självfallet med tillfredsställelse i England. Den
antipapa-listiska strömningen i England under 1300 talet hade i hög grad
inspirerats av den omständigheten, att kurian var i Avignon och
stod i beroende av landets fiende, Frankrike. Men kardinalerna
hade fortfarande franska intressen, de vantrivdes i det förfallna
Rom, och påvens krigiska förvecklingar med florentinarna ökade
deras längtan åter till Avignon. Roms befolkning var däremot
ivrig att få behålla kurian och önskade en italienare till påve.
1 Se ovan, ss. 51, 57, Redan i De Logica, I, s. 69, förekommer som
exempel i bevisföringen uttrycket Antichristus est Rome. Detta får man
givetvis icke låta bevisa för mycket.
= Loserth, Studien, II, s. 76: »Wiclifs Ansichten und Lehren vom
Papsttum sind vor lind nach dem Schisma nicht wesentlich voneinander
verschieden.» Jfr densamme, Wyclifs Lehre vom wahren und falschen
Papsttum (Hist. Zeitschrift, 1907, s. 243 ff.). workman, a. a., II, s. 73,
följer den traditionella uppfattningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
