Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
landet ingåvo honom helt visst förhoppningar att kunna nå fram
till positiva åtgärder i kyrkofrågan. Mycket sällan förekommer
parlamentet nämnt i Wyclifs skrifter, men i detta arbete räknar
han med det som en kyrklig myndighet tillsammans med
provinskonciliet. Av den tolvårige konungen kunde väl Wyclif
knappast vänta sig några initiativ, men bela hans argumentering
gällde regeringen och världsliga herrar tillika. I detta arbete
framträdde Wyclif med en teokratiskt grundad lära om den
landsfurstliga kyrkostyrelsen under teologers medverkan.
Framförallt här kan man finna bevis för Justus Hashagens höga
uppskattning av Wyclif såsom en energisk och målmedveten
teoretiker för den furstliga kyrkostyrelsen.1 Kravet på biskoparnas
stränga uppsikt över pastoratens präster och yrkandet på att
varje innehavare av herdetjänst skulle vistas och verka i sin
församling voro reformkrav, som kunde vinna beaktande på
högsta ort. I Wyclifs yrkande på teologiens förbättrade ställning
vid universiteten och ett större inflytande åt teologerna låg en
reflex av hans bibeltro och väl också ett vittnesbörd om att
civilister och kanonister dominerade i Oxford, medan Wyclif
höll på att kring sig samla en skara av bibelteologer, »veri
theologi», kallade »poor priests».
Såsom redan i början av detta kapitel antyddes, hade
emellertid det kyrkliga läget i England börjat undergå en
förvandling. Det blev inga vårtider för reformvännerna. Redan det
förändrade läget genom två-påve-schismen vittnade härom.
Man har menat, att påveschismens utbrott i september 1378
skulle ha betytt mycket för Wyclif och pådrivit hans
antipapa-listiska radikalism. Man har t. o. m. velat där sätta ett
gränsmärke i Wyclifs utveckling till reformator.2 Hela detta betrak-
1 J. Hashagen, Staat und Kirche etc., s. 540: »Kernstücke der
späteren reformatorischen und nachreformatorischen Theorie des
landesherrlichen Kirchenregimentes wie die Lehre vom Praecipuum Membrum
Eccle-siae, von der Custodia Utriusque Tabulae, auch die kirchenpolitisch
ausgemünzte Drei-Stände-Lehre und die Bevorzugung der Theologen als Ratgeber
des Monarchen werden von ihm in voller Deutlichkeit und mit
grundsätzlicher Schärfe vorgenommen.»
2 Lechler, a. a., I, s. 575 ff.; Buddensieg, Latei7iische Streitschriften,
inledningen, s. xvm (1378 »ist das entscheidende Jahr: das eintretende
Schisma»); densamme, Joh. Wiclifund seine Zeit, s. 161; Matthew, Unprinted
Works, s. xv; Poole, WycHffe and the Movetnenls for Reform, ss. 73, 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
