Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R 103
på en Kristi kropps substans under brödets och vinets
acci-denser.1 Prästen förvandlar icke brödet till Kristi lekamen, icke
heller bryter han Kristi kropp, när han bryter brödet. Om man
säger, att denna lära försvagar folkets vördnad för sakramentet,,
svarar Wyclif, att man icke får öva idolatri för att öka folkets
vördnad och tillbedjan, ty enligt Rom. 3: 8 bör man icke göra
ont för att gott skall komma.2 Lika litet vill Wyclif medge,
att denna hans åsikt om nattvarden förringar den prästerliga
makten, såsom man sagt, »cum non habet potestatem
conse-crandi vel faciendi corpus Christi vel sanguinem».3 Detta blev
dock alldeles givet fallet.
Nu vill emellertid Wyclif med skärpa framhålla, att hans
åsikt icke innebär, att icke Kristi lekamen verkligen är i
nattvardselementen. I nattvarden äro både verkligt bröd och Jesu
verkliga kropp, alldeles som inkarnationen innebär, att Jesus är
både Gud och människa. Men Kristi lekamens sakrament är
icke Kristi lekamen i substantiell utan i bildlig bemärkelse, »non
secundum substanciam, sed secundum significacionem».4 I ett
enim racio naturalis quod non potest esse accidens sine subiecto, quia non
potest esse subiectum sine suo accidente»), 140, 175, 189 (»sed nullibi in istis
miraculis oportet quod Deus destruat substancialem essenciam, sed mutat
ipsam in melius servando naturam»).
1 Man måste förstå Wyclifs polemik mot Berengar rätt, ty den
innebär ingalunda anslutning’ till dennes motståndare av Lan francs typ. Att
det råder en viss formell oklarhet i Wyclifs dubbelsidiga argumentering’
är lätt att iakttaga. Så t. ex. De aftost., ss. 68, 170, 210, 218, där han
t. o. m. använder uttrycket transsubstantiation för sin egen mening, men
han ger det också sin egen bestämning, s. 210. Samma uttryck använder
han i De euch., ss. 47 ff. (där definierar han begreppet), 52; jfr ss. 174 och
219. Wyclifs ställning till den gängse transsubstantiationsläran är klar.
2 De euch., s. 14. Jfr ss. 142 ff.
3 Ibdm, s. 15. Konsekrationen kunde också ske genom andra än
präster, s. 99, och dessutom berodde sakramentets värde på den
administrerande prästens andliga ställning, s. 113: »Efficacius est sacramentum
huiusmodi in sacerdote bono quam malo.»
4 De aflöst., s. 51. Detta var enligt Augustinus. Ibdm, s. 106, gör
han jämförelsen med Kristi två naturer, men han vågar icke säga, att
sakramentet är Kristi lekamen »ydemptice secundum substanciam vel
naturam, sed tropice secundum signanciam vel figuram». Den heliga skrifts
lära är, säger han, att altarets sakrament är »in natura panem aut vinum
et in figura corpus aut sanguinem Jesu Christi». Jfr ss. 116, 119, och De
euch., ss. 109 och 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
