Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R 105
Såsom redan har antytts, var denna fråga numera icke
uteslutande en akademisk skolfråga för Wyclif. Han var
övertygad om att särskilt tiggarmunkarna, som nu trängde honom
på alla sidor, foro vilse i denna sak, och han ansåg sig icke
kunna undgå den uppgörelse med dem, vilken måste komma.
Men Wyclif hade utan tvekan också andra skäl. Han såg
prästernas, munkarnas och tiggarmunkarnas väldiga inflytande
över de breda lagren, och han såg, att läran om prästens makt
att förvandla brödet och vinet till Jesu lekamen och blod var
en utomordentlig styrka för prästerna och munkarna. Det fanns
skäl att söka avlägsna denna vidskepliga tilltro till det
undergörande klerus.1 Wyclif hade också ett rent religiöst intresse
förbundet med denna sin kamp mot både den äldre
transsub-stantiationsläran och nominalisternas nattvardslära. Folket
leddes vilse, nattvarden materialiserades i praktiken i båda fallen,
och han tyckte sig märka ett avguderi med
nattvardselementen, såsom vi redan funnit.2 Överhuvudtaget var Wyclif
avvisande mot helgonbilder, reliker och annat i den lägre kulten,
så också mot dyrkan av de konsekrerade nattvardselementen.
Han visste, att sådant icke förekom i den första kristna tiden,
liksom de kristna då icke heller hade kanoniserade helgon, »seel
vixerunt perfeccius nobis in fide fil i i Dei».3 Detta är åter ett
vittnesbörd om Wyclifs strävan att utbreda en förandligad syn
på människans relation till Gud. Men här stötte han på
massans vantro och hädiska föreställningar, stödda av prästerna,
att Kristus reellt och substantiellt uppenbarades och
anammades i hostian.4
illius corporis sic intelligendum est de corpore Christi in sacramento
altaris.» Jfr s. 307 ff.
1 Wyclif hade själv tangerat denna sak, ehuru han, som vi ovan sett
sid. 103, försäkrat, att hans uppfattning icke innebar ett förringande av
prästernas makt. Man får dock icke göra för mycket av Wyclifs
kyrkopolitiska beräkning i nattvardsstriden. Se nedan s. 108, not 1.
2 Jfr också De euch., ss. 62 f., 110 f., 317 f.; De apost., s. 163.
3 De euch., s. 317 f. Här ger han ett betecknande omdöme om
tecken och bilder i kyrkans tjänst: de äro till ingen nytta »nisi de quanto
iuvant et excitant ad Christum sponsum ecclesie diligendum».
4 Ibdm, s. 112: »Sed vulgus credit nimis infideliter et blaspheme quod
hoc signum sacramentale corporis Christi sit realiter ipse Christus. Et in
ista heresi involvuntur clerici et prelati.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
