Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R I T Q
var motdraget till domen från Berton-kommissionen. Det var
en djärv handling och skulle väl knappast varit möjlig, om icke
Wyclif alltfort i viss grad räknat med sin store beskyddare
Lancaster. Universitetskretsarnas hållning räknade han väl också
med, och kanslersvalet några veckor senare visade, var man
stod. Wyclifs Confessio de eucharistia var i formen försiktigare
än en del uttalanden i hans tidigare nattvardsskrifter, men
saken var lika klar.1 Först försäkrar han, att han ofta bekänt
och fortfarande bekänner, att Kristi lekamen, »et eadem
sub-stantia», verkligt och reellt är brödet i sakramentet eller den
konsekrerade hostian (»est vere et realiter panis sacramentalis
vel hostia consecrata, quam fideles sentiunt in manibus
sacer-dotis»). Man bör noga lägga märke till denna formulering, ty
ehuru Wyclif förklarar, att Kristi lekamen således är i
nattvarden, ligger huvudvikten vid tesen, att den är verkligt bröd
tilllika. Spetsen är således riktad mot dem, som lärde accidens
sine subiecto. Men hans uttalande får icke fattas som en
bekännelse till substansiell och kroppslig närvaro, en Kristi kropps
identitet med brödet.2 Han riktade sig alltså även mot dem,
som lärde en brödets substansiella förvandling till Jesu
substan-siella lekamen, liksom konsubstantiationen även synes omöjlig
för Wyclif. Som han gjort i sina tidigare skrifter, åberopar
han också här fornkyrkans författare gentemot senare tiders
kyrkolärare, och han ropar ve över detta släkte, som tror mer
på Innocentius III än på evangeliets lära.3 Bekännelsen
avslutas med följande ord: »Sed credo quod finaliter veritas
vin-cet eos.»
Denna förhoppning infriades dock icke enligt hans önskan.
I stället framträdde hans motståndare med en rad motskrifter,
1 Krönikören berättar om denna Confessio, »in qua continebatur om-
nis error pristinus, sed secretius sub velamine vario verborum.» Fasc. Zis.,
s. 114.
5 Ibdm, s. 115: »Mon tamen audeo dicere quod corpus Christi sit
essentialiter, substantialiter, corporaliter, vel identice ille panis», utan Kristi
lekamen är i hostian i ett trefaldigt modus, »virtualis, spiritualis, et
sacramentalis». I himlen däremot är Kristi lekamen på ett annat sätt, »modus
essendi substantialiter, corporaliter, et dimensionaliter». Ibdm, s. 117. Vi
se således, att han här sammanfattar, vad vi lärt känna i hans större arbeten.
3 Ibdm, s. 131.
8 — 36293. Kyrkohist. Arsskriit 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
