Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20
GUNNAR WESTIN
som detta också åter och åter kommer igen i andra skrifter
från denna tid.1 Loserth har sammanfört några av dessa Wyclifs
yttranden under dessa år, då han i Lutterworth ägnade sig åt
skriftställarskap, predikan och undervisning av »sacerdotes
pauperes.»2 Tonen blir allt skarpare mot prelater och munkar av
olika slag, och påven betecknas utan förbehåll som Antikrist.
Även här bestyrkes, vad vi tidigare sagt rörande innehållet i
predikan: man skall icke syssla med fabler, legender och
anekdoter utan förkunna Guds ord rent och klart (»predicare plane
evangelicam veritatem», »predicare . . . pure legem Domini»).3
Redan i De veritatc sacrae Scripturae hade Wyclif, såsom
vi nyss sett, framhållit, att om predikan skulle bli av betydelse
i vidare kretsar, måste den ske på landets språk.4 Prästen bör
icke hindras i denna sin predikoverksamhet, och licenser äro
icke nödvändiga, utan varje diakon och präst har rätt att
predika.5 Helt naturligt höll Wyclif själv engelska predikningar i
Lutterworth. Detta var ju också tiggarmunkarnas väg, och
’ Så sker i den förut citerade De officio pastorali, i Dialogus och
Trialogus, vilka senare höra nära samman, samt Opus evangelicum, I—IV.
De tre förstnämnda författades sannolikt under de första åren på 1380 talet,
sannolikt åren 1381—82. Jfr utgivarnas förord. Trialogus kan sägas
utgöra en sammanfattning av Wyclifs Summa. Opus evangelicum tillhör
Wyclifs senaste år.
Sermones, I, ss. ill—vi. Även i Dialogus och Trialogus talas om
de »fattiga predikanterna» såsom sacerdotes, t. ex. Dialogus, s. 11:
»Pauperes et pauci fideles sacerdotes» förföljas och behöva hjälp av världslig
överhet; och i Trialogus, s. 379: man söker krossa »sacerdotes fideles et
pauperes».
3 De off. past., s. 34, och Sermones, I, s. 248: »Omnis enim fidelis et
curatus precipue debet predicare non tragedias sive comedias, non fabulas
sive ludicria sed pure legem Domini, ut fecerunt Christus et sui apostoli,
c]uia in ipsa lege lätet vita per quam vivificaretur ecclesia.» Att det gällde
klerker och särskilt curati, framgår också på flera ställen i Sermones.
4 Jfr också ovan, s. 131. I skriften Speculum secularium do
minorum (Op. min. 74 ff.), framhöll Wyclif särskilt vikten av predikan på
engelska språket. Jag tror icke, att denna skrift hör samman med
tesstriden 1377—78, som Loserth menar, utan är senare. Se också De nova
prævaricantia mandatorum (Lateinische Streitschriften), s. 126, där
motståndarna mot predikan på engelska angripas. Denna skrift är möjligen
från 1381. Så Buddensieg i inledningen, s. 112.
3 Jfr Sermones, I, s. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
