Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS BOTNIENSIS’ TESER 167
son1, eller någon annan författare mer än ett allmänt påpekande
av nämnda relationsförhållanden, ej heller har Magnusson eller
någon annan gjort något försök att analysera Botniensis’ skrift
från 1584 och sätta in den i sitt teologiska sammanhang. Vår
önskan att kasta ljus över bekännelsen till Guds ord, symbola
och Augustana i mötesbeslutet leder oss således till att först
inledningsvis söka demonstrera sambandet mellan mötesbeslutet,
Botniensis’ teser vid mötet och Botniensis’ skrift De Sacra
Scriptlira 1584 för att sedan som en huvuduppgift upptaga frågan
om sistnämnda skrifts innehåll och plats i den dogm- och
exe-getikhistoriska utvecklingen.
2.
Om de teser, som Nicolaus Botniensis framställde vid
Uppsala möte 1593, äga vi icke kännedom annat än genom de
referat, som meddelas i några bevarade berättelser om mötets
gång. De viktigaste av dessa hava 1894 publicerats av Emil
Hildebrand i tredje bandet av Svenska riksdagsakter och av
honom betecknats mecl signa A, och C.2 Sedermera har
därjämte av Otto Ahnfeldt ytterligare en god redogörelse för
mötet, efter Linköpingshandskriften T. 136, in extenso befordrats
till trycket.3 Hildebrand, som av denna endast givit mera
kortfattade referat och utdrag, använder för handskriften signum E.
En jämförelse av det sätt, varpå Botniensis’ teser om den
Heliga Skrift återges i dessa fyra handskrifter, måste resultera
däri, att den latinska texten i B accepteras som den
utförligaste och tillika fullt korrekt, med vilken E:s mera kortfattade
referat, på omväxlande svenska och latin, visar full saklig
överensstämmelse. Ehuru berättelserna i A och C äro mera
sammanträngda och redogöra för teserna mera fritt och i klunga,
utsäga de sakligt intet annat än B och E. Det anbefaller sig
således som det lämpligaste att i fortsättningen i allmänhet
följa B:s text såsom den bästa.
Vår första uppgift blir den att jämföra mötesbeslutet med
teserna 1593.
1 Nicolaus Olai Botniensis. Ak. avh. Uppsala 1898.
2 A. a. III, s. 45—47.
3 Kyrkohistoris/c Årsskrift 1902. Meddelanden och aktstycken, s. 30—45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
