Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS BOTNIENSIS’ TESER
1 7 7
sen, ville visa, att 1593 Confessio Augustana invariata 1530 var
en dylik otvetydigt luthersk ortodox bekännelse. Då
konkcrdie-verket för Augsburgska konfessionen fastslagit både Augustanas
enda riktiga text och dennas enda riktiga tolkning, blev Augustana
själv en stabilare faktor, symboliskt och konfessionellt. Man kan
iakttaga, hur antagandet av eller förpliktelsen till Confessio
Augustana invariata ännu i början av 1600-talet uppfattas som
fullt betryggande i länder, ansatta av kalvinismen som t. ex.
Mecklenburg och Polen.1 Därtill må betänkas, att Uppsala
mötes beslut skulle underskrivas av alla ständer. Ett intagande
av ytterligare bekännelseskrifter utöver Augustana i ett dylikt
mötesbeslut skulle kräva en alldeles särskild motivering. En
sådan kunde här och var i Tyskland föra därtill, att även
lekmän tvungos att underskriva förpliktelser till konkordieboken.
Men det torde knappast varit det vanliga. Och kunde det gå
för sig i Tyskland, som nyss intensivt upplevat alla de strider,
som utmynnade i konkordieboken, så funnos dessa
förutsättningar 1593 icke förhanden i Sverige. Ty — det må till sist
framhållas — utvecklingen i Sverige och Tyskland hade gått
olika vägar, i Sverige en uppgörelse med kryptokatolicism, i
Tyskland med kryptocalvinism. Konkordieformeln hade i
allmänhet icke erbjudit någon vägledning i de frågor, som den
svenska lutherdomen brottades med. Man hade därför ännu
icke känt behov av den. På en punkt korsade emellertid dessa
vägar varandra, nämligen beträffande ställningen till Skriften,
fäderna, symbola och Augustana. Här förmärkes dock genast
ett beroendeförhållande.
Så vågar man likväl påstå, att förbigåendet av
konkordieboken i Uppsala mötes beslut icke egentligen utgör något
problem. leke heller är det så uppseendeväckande, att
mötesberättelserna icke omnämna konkordieformeln. När under mötets
gång skulle ett indragande av konkordieformeln varit påfordrat?
Självfallet icke under behandlingen av kultiska och därmed
sammanhängande problem. Men knappast heller vid utvecklingen
av läran. Augustana genomgicks artikelvis, men situationen
motiverade icke mer än den ortodoxa lutherska kommentar av
1 Schmaltz, a. a. II, 212—219. G. Smend, Die Synoden der Kirche
Augsb. Konf. in Gross-Polen ini 16. /7. u. 18. Jahrhundert. 1930, s. 22—27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
