Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOP THOMAS AV STRÄNGNÄS 2 O I
han sig skyldig till flera övergrepp, gav icke rådet några
befogenheter för sin regeringsutövning, återförde ej slottsloven från
hertig Bogeslav och tillsatte på nedvägen utmed svenska kusten
mot fördraget danska fogdar även på Stegeborg och Stegeholm.
Redan tidigt började skarpa dissonanser ljuda mellan monarken
och den nya svenska regeringen med Karl Knutsson i spetsen.
Denne sökte iakttaga såvitt möjligt neutral ställning mellan de
kungavänliga kring Stockholmsfogden Erik Nilsson och de
radikala elementen omkring Engelbrekt och Erik Puke.1
Engelbrekt hade allt skäl att vara missnöjd med händelsernas
utveckling. leke nog med att de av honom framförda
allmogekraven åter hade svikits, det fördrag, som man ingått med
konungen, hade denne genast själv brutit. Den
försoningspolitik, som Engelbrekt sensommaren 1434 hade inlett, då han
sökte rådets anslutning, var fullkomligt misslyckad. Nu återstod
intet annat än att åter förklara kung Erik och hans anhängare
krig och låta rådsherrarna bestämma, om de ville gå med eller
mot. Engelbrektsupproret återtog sin revolutionära prägel från
de första sommarmånaderna 1434. För agitationen bland
allmogen hade han och Erik Puke, som kanske nu var den
pådrivande kraften, god hjälp i de rykten om våldsdåd mot
bönderna, som konungen skulle ha gjort sig skyldig till på hemresan,
och framför allt i den skatt, som Erik och rådet hade pålagt. Ett
jäsande missnöje utbredde sig framåt årsskiftet snabbt bland
Sveriges bönder.2 — Till denna tid få vi kanske räkna
biskoparnas brytning med Engelbrekt. De högfrälse biskoparna ha
säkert redan före Halmstadsförlikningen intagit en osäker
hållning, men ärkebiskopen och biskop Thomas stodo ännu på
sommaren Engelbrekt relativt nära. Nu kunde de emellertid ej
följa honom längre. Ärkebiskopen, vars stift var särskilt utsatt
för agitationen bland bönderna, övergick till Karl Knutssons parti,
medan biskop Thomas efter allt att döma ännu ställde sig
tveksam och intog en medlande ståndpunkt.
Den lagliga regeringen under Karl Knutssons ledning hade
en brydsam tid. Belysande äro några brev från marsken till
kung Erik och till fogden i Stockholm, Erik Nilsson, skrivna i
1 Kumlien, a. a., s. 41 ff. och 50.
2 Kumlien, a. a., s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
