Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
december 1435 från Uppland. Allmogen vägrade att betala
skatt och »haffuer samfeltt segh i ett sinn». Marsken hade sökt
tala förstånd med Engelbrekt och Erik Puke, men de hade endast
utfarit i otidigheter mot den gjorda förlikningen. Erik Puke
hade fordrat att få nya förläningar. Marsken hade för att stilla
orosrörelsen sänt brev till bönderna i Dalarna, Hälsingland och
annorstädes i Norrland, Erik Pukes gamla operationsbas.1
Tydligen för att stilla upprorsandan hade han också sökt få till
stånd ett möte i Enköping, dit han kallat rådsherrar, boende i
Uppland, samt biskop Thomas. Bland Upplandsfrälset hade ju
Engelbrekt sina äldsta vänner, och Thomas ansågs tydligen
ännu utöva inflytande på honom. Mötet hade dock ej blivit
av »for menföre skuldh». Karl Knutsson måste då kapitulera
inför svårigheterna och utlysa ett riksmöte till Arboga. T. o. m.
ett rådsmöte i Stockholm före riksdagen kunde av allmogen
uppfattas som ett hot, och han föreslog därför, att rådet på väg
till Arboga kunde sammanträda hos biskop Thomas, som
åtminstone sedan den 17 december befann sig i Strängnäs.2 Biskop
Thomas betraktades tydligen som en förbindelselänk mellan
aristokratien och det Engelbrektska partiet. Om konferensen
hos Thomas kom till stånd, veta vi emellertid ej.
Det andra riksmötet i Arboga sammanträdde i januari månad
1436. Här dominerade oviljan mot konung Erik. Den 11 januari
skrevo ärkebiskopen, biskoparna Knut och Thomas, riddarna Nils
Gustafsson, Gotschalk Bengtsson, Lars Ulfsson (Blå) och Gustaf
Algotsson samt väpnarna Karl Knutsson, Knut Karlsson, Nils
Stensson, Gustaf Ulfsson (Sparre) och Gustaf Sture två skrivelser,
en till Danmarks riksråd och en till kung Erik personligen.3
Det sistnämnda brevet har stundom betraktats som ett rent
uppsägelsebrev4 och visar i sin fräna tillspetsning klart vidden
av missnöjet med monarken, som ej utrustat rådet med några
befogenheter, åter svikit sin ed och insatt danska fogdar på
1 Se Ahnlund, Nordtnännens resning, i Engelbrekt, tal och uppsatser,
Sthlm 1934.
= HH VII, s. 12—16. Kumlien, a. a., s. 46 ff. RA perg. I7/.2 1435.
3 Hadorph, Rimkrönikor 2, s. 103 ff. Brevet till kung Erik ingår i
brevet till danska riksrådet och saknar brevutfärdarnas namn.
4 Erslev, a. a., s. 355; SCHÜCK, a. a., s. 83 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
