Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arthur Adell, Nya Testamentet på svenska (Professor Nat. Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
dan föreliggande språkliga materialet säkerligen kunnat giva
betydligt större resultat än vad genom hans referat och kommentar nu
skett, såvida han icke tvingats till återhållsamhet på det filologiska
området (s. 149). Det är djupt att beklaga, att Adell icke delgivit
offentligheten dessa rön, ty som saken för närvarande ligger till,
äro hans inlägg endast ägnade att bringa oklarhet och förvirring i
den språkliga diskussionen. Och detta beror på, att författaren
betraktar de språkliga företeelserna med ensidig utgångspunkt från de
egna hypoteserna. Således förklarar han kategoriskt å sid. 156:
»I primäröversättningarna kunna alltså avspeglas åtminstone elva
olika författares skrivsätt.» För detta påstående kan han icke
åberopa någon språklig undersökning, och trots noggrant studium av
NT:s språk under många år skulle jag icke våga fixera något
bestämt antal »författares skrivsätt». Med utgångspunkt från A:s egen
uppfattning om tillkomsten av NT:s ortografi blir påståendet ännu
mera obegripligt; A. räknar nämligen med minst två mellanhänder
för varje bok, en överarbetare och en renskrivare. Att han trots
detta anser sig kunna urskilja elva olika primäröversättare är
fullständigt mirakulöst. Han kan det icke heller utan utgår helt enkelt
ifrån sin hypotes, enligt vilken översättningsarbetet fördelats på
tillsammans elva domkapitel och munkordnar. Men då förutsätter han,
att alla lämnat in sina översättningar. Hur vet han det? Jag kan
icke finna, att han lämnat vare sig något historiskt eller språkligt
stöd för fixerandet av denna minimisiffra.
Hypotesen om Upsala domkapitels ledande roll i urkundens förra
del även på det språkliga området föranleder ännu flera obestyrkta
påståenden med ty åtföljande motsägelser. Således anser A., att
införandet av å-typen i NT har skett från Upsala-håll (s. 169) och
att man från samma håll utstakat några slags regler för, när och hur
den nya bokstaven skulle användas. Beviset är följande: Varken
01. Petri eller Laurentius Andreæ använde å-typen för teckning av
å-ljudet före 1526 utan tillämpade yngre fornsvenskans stavning med
a(a) eller o. 01. Petri använde å i sin egenhändiga skrift först i
oktober 1526 och hos L. Andreæ är stavningen betygad först från
år 1527. Alltså måste den förskriva sig från någon annan, och
då typen skapats i samband med utvidgningen av Upsala
domkapitels tryckeri hösten 1525, så tvingas man tänka på någon person
där som upphovsman till den nya bokstaven och det nya
stavningssättet, närmast en tryckerisakkunnig, som haft vården av
domkapitlets tryckeri. Bevisningen bygger på slutledningar ex silentio.
Beträffande Laurentius Andreæ vet man icke, vid vilken tidpunkt han
övergick till bruket av «-typen, då egenhändiga manuskript saknas
mellan 1525 (odaterat) och 23 sept. 1527. Däremot vet man
genom en ingående bevisning av mig (ANF 46, s. 13 f.), att
kanslern i hela sin egenhändiga produktion efter 1526 använder å-typ
i huvudsaklig överensstämmelse med Nya Testamentets normalspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
