Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arthur Adell, Nya Testamentet på svenska (Professor Nat. Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Då detta språk tillämpas i den mindre, senare delen av urkunden,
kan nämnda egendomliga överensstämmelse icke bero på kanslerns
flitiga studium av testamentet — han läste väl icke bara partiet
Korinterbrevet—Uppenbarelseboken — utan måste vittna om ett
direkt intresse för och personligt engagement i denna ortografi.
Varför skulle han eljest tillägna sig denna radikala nystavning vid sin
höga ålder? Om Adell hade kunnat uppvisa någon annan, särskilt
då i Upsala, som närmast före 1526 använt «-typen vare sig i
manuskript eller tryck, så hade man fått böja sig därför, men när
ingen sådan kunnat uppvisas, föreligger intet skäl att utesluta
huvudredaktören för delaktighet i eller t. o. m. initiativet till å-typens
införande, särskilt som han i sin egen ortografi bevisligen intresserat
sig för denna detalj. Skulle den ansvarige för övrigt låtit
korrektorer och renskrivare genomföra en så radikal reform på egen hand
eller skulle dessa överhuvud taget ha vågat detta utan att ha
rådfört sig med honom? Uppfattningen att själva idén till «-typens
införande måste tillskrivas en tryckerisakkunnig, beror på ett felslut.
Typen fanns icke tidigare i tryck, däremot träffas den sporadiskt i
handskrifter från 1400-talet. Snarare bör det därför vara en
handskriftssakkunnig än en tryckerisakkunnig, som kommit på idén, även
om den tekniska utformningen måste lämnas åt en tryckerisakkunnig.
Under sådana förhållanden finns det ingenting som hindrar, att
verkets huvudredaktör, likaväl som någon annan samtida, kommit på
idén att införa typen. I varje fall är det orimligt att utesluta
honom från varje delaktighet i denna detalj, och någon bevisning har
icke förebragts för en sådan uppfattning. Antagandet, att å-typen
lanserats i Upsala bygger på Adells bräckliga hypotes, att förra
hälften av NT uppsatts i Upsala under domkapitlets överinseende.
Om Upsala domkapitel spelat någon roll i den språkliga
utformningen, borde det väl synas först och främst på de böcker, t. ex.
Matteus evangelium, som enligt Adell översatts där. Men skärskåda
vi språkformerna i detta evangelium, så finna vi större avvikelser där
än i någon annan bok såväl från normalspråket som från den
språkmiljö, vilken J. Palmér beskriver i Undersökningar i Olavus Petris
språk II, s. 86 f. och vilken väl skall representera upsalaspråk,
eftersom den bl. a. är utmärkande för kapitelledamoten Peder Gallé.
1 en hel del fall överensstämma Matteusevangeliets språkformer i
stället med Olavus Petris språk. Sådana former äro noghon, mongcn,
delvis kalla, tappa, dömde, hemta, saligh, ewigh, prep. aff, konj. när
m. fl. i stället för någhon, mimgen, hälla (holla), tapa, dömpde, hempta,
salugh, ewogh, uthaff, thå etc. Detta material talar tvärt emot Adells
hypotes. Även «-typen, som skulle ha införts från Upsala-håll, får
sin sparsammaste användning i Matteus’ evangelium. I Romarbrevet,
som också skulle ha översatts i Upsala, är anslutningen till
normalspråket betydligt större. Men detta beror på att vi i stort sett ha
ett successivt närmande till detta språk i urkundens förra hälft, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
