Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - John Viénot, Histoire de la Réforme française de l'Edit de Nantes à sa Révocation (Teol. och fil. kand. Sven Göransson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
andra del av hans Histoire de la Réforme fran^aisc, varav den första
delen utkom 1926.
Detta arbete bör hälsas med desto större tillfredsställelse, som
det är en på sitt område kunnig forskare, läsaren här får följa genom
ett tidsavsnitt av den franska protestantismens historia, som ej
behandlats i en genomgående skildring sedan Haags och Puaux’s
framställningar från mitten av förra århundradet, då Michelets
epokgörande arbete Histoire de France genom sin antiultramontanistiska
inställning stimulerade protestanterna att genomforska sin historia.
För den efterföljande epoken däremot’äga vi Dedieus stora arbeten
Le role politique des protestants frangais 1685—1715 (1920), och
Histoire politique des protestants franfais 1715—1794, 2 bd (1925).
Viénots verk är från början till slut behärskat av de sympatier
och antipatier, som äro naturliga för en fransk protestant, som går
att behandla det nantesiska ediktets historia, ett fredsedikt, som allt
ifrån dess tillblivelse blev anledning till ständiga rättskränkningar.
Orsaken härtill ser författaten i det jesuitiska, eller som han kallar
det, det ultramontana inflytandets seger över den politik, som
representerades av hugenotterna under Duplessis Mornay och en fraktion
av de moderata katolikerna, les bons frangais. Dessa voro influerade
av tidens naturrättsliga idéer och betonade kravet av en stark
kungamakt, som garanterade den religiösa friheten och var bunden av de
»konstitutionella» institutionerna, dit även protestanterna med sin
organisation och sina säkerhetsplatser hörde, och undersåtarnas plikt
till passiv lydnad. Den definitiva uppgörelsen med denna toleranta
linje sker under Richelieu, då Fancan får vika för Père Joseph, som
yrkar korståg mot protestanterna. Protestanternas berövande av
säkerhetsplatserna skulle således vara en följd av den katolska
religiösa renässansen i början på 1600-talet och dikterat av religiösa
skäl. Detta skulle framgå därav, att när protestanternas politiska
inflytande var brutet, dock den medborgerliga och religiösa
integriteten ej bevarades åt dem. Ludvig XIV:s upphävande av det
nantesiska ediktet skulle då vara ett resultat av århundradets tendens,
att »la religion prima la politique».
Olägenheten av att denna synpunkt oavbrutet framföres är
egentligen, att den står i vägen för en fördjupning av sammanhangen och
till stor del också för en uppfattning av utvecklingstendenserna. Ty
de två moment, som kan sägas vara konstitutiva för 1600-talets
Frankrike och även bestämmande för protestantismens öde, är dels
statsmaktens strävan efter suveränitet och bemästrande av de
decentraliserande tendenserna, dit även protestanterna hörde med sina
säkerhetsplatser, och dels målet att nå enhet’i religionen. Detta
innebar ej, att religionen underiryckte politiken, som Viénot menar,
utan just statsräsonens fundamentallag var ’une loi, une foi, un roi’.
Medlet härtill blev den katolska religiösa renässansen. Dit syftade
både Henrik IV och Richelieu. Richelieus förbindelse med Fancan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
