Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - John Viénot, Histoire de la Réforme française de l'Edit de Nantes à sa Révocation (Teol. och fil. kand. Sven Göransson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
innebar således ej, att han delade dennes idéer om tolerans utan är
endast ett politiskt drag att genom honom vinna förbindelse med
England, något som både Hanotaux och De Foletier betona. Riktigt
är däremot Viénots påpekande mot många moderna franska
historieskrivare, att Richelieus försonliga politik mot hugenotterna 1630—
1635 och Mazarins på 1650-talet huvudsakligen får tillskrivas
politiska hänsyn till utländska protestantiska makter, vilket i grunden ej
hindrade de båda kardinalerna i deras fortsatta arbete för religiös
konformitet, dock framförallt på propagandans väg.
En ytterligare brist hos Viénot är, att han ej tagit hänsyn till
annan litteratur än den franska och därvid t. o. m. förbigått flera
moderna arbeten, som finnas förtecknade i Carrières goda bibliografi
lntroduction aux études d’histoire écclesiastiqtte locale, ss. 199—246.
Helt nya synpunkter hade även med säkerhet utvunnits, om den
franska protestantismen satts in i den allmänprotestantiska
idéutvecklingen och framförallt, om inflytelserna från Holland närmare studerats.
Men bortser man från denna begränsning i arbetet, så ger
läsningen av det i många hänseenden en god behållning. Mest givande
är därvid de partier, som beröra protestantismens sociala liv, den
inre spänningen mellan les princes du sang, som ville utnyttja
protestanterna för sina syften mot kungamakten och les tièdes, vars
religiösa och politiska idéer motsvarade erastianismen och
arminia-nismen, och vilka tillsammans med les bons frangais strävade efter
en enhetsbekännelse av fundamentalartiklar. Denna grupp utgjordes
framförallt av de bildade med centrnm i Caen- och
Saumurakade-mierna och i Paris litterära salonger. Således i Nordfrankrike, något
som tvingar oss att anta ett engelskt-holländskt inflytande. Det var
denna grupp, som stod bakom föreningen mellan lutheraner och
reformerta, som ägde rum i Charenton 1631. Intressant vore att
ur denna synpunkt studera dess förhållande till Grotius och
Scuda-more; jfr Westin, Svenska kyrkan och de prot. enhetssträvandena., ss.
256—262. Ett tredje parti bildade les zélés, som utgjorde folkets
massa av ortodox-calvinsk tro. Det är ifrån dem, som motståndet
mot kränkningarna av det nantesiska ediktet utgår från 1620 till
dess upphävande, om man bortser från de protestanter, som stödde
Fronden. Det är dessa, sora i hundratusental lämna Frankrike efter
det nantesiska ediktets upphävande. Deras hemland var Sydfrankrike
och Poitou, som på 1600-talet var mera industriland än nu, vilket
bevisar, att den nya religionen framförallt hade sitt fäste bland les
gens de métier.
Det värdefulla i Viénots arbete är, att det bygger på en riklig
dokumentering av protestantiskt material, som tidigare endast
publicerats i monografier av provinsiell och lokal art eller av Viénot
själv framdragits ur protestantiska arkiv. Då boken dessutom äger
den förtjänsten, att den presenterar detta svåröverskådliga material i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
