Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gösta Nelson, Biskop Johan Möller; densamme, Den västsvenska kristendomstypen, I—II (Teol. och fil. kand. Sven Göransson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
I klara och överskådliga analyser av olika kyrkomäns
homile-tiska material arbetar Nelson med intuitiv skarpblick fram det
konstitutiva och historiskt utvecklingsbestämmande i denna diffusa och
rikt differentierade tid. Det är ett berömvärt arbete, som här
presterats, i det dels källmaterialet på många punkter är sporadiskt
och svårtillgängligt och dels det redan av forskningen bearbetade
materialet utsatts för ny omprövning och utvunnits nya fruktbärande
synpunkter.
I korta specialundersökningar över Abraham Pettersson, Baelter,
Gabriel Rosén, Nohrborg o. a. får läsaren i koncisaste form följa
dessa personers insatser i den idéhistoriska utvecklingen från en
konservativ lagisk pietism med stark betoning av förnyelsen och
helgelsen till hurusom genom påverkan från herrnhutismen i dess
förantinomistiska stadium, vad Nelson kallar, den senare konservativa
pietismen grundmuras och får sin slutgiltiga egenart. Här bildar
Johan Möller slutpunkten för utvecklingen samtidigt som ansatsen
till en ny tid. Genom sin katekes och avhandling om ett rätt
predikosätt utövar han ett bestämmande inflytande på det begynnande
adertonhundratalet och framför allt på den, som utgör portalfiguren
till den västsvenska kristendomstypen, Henrik Schartau. Den likhet,
som förefinnes mellan denne och präster i Göteborgs stift, mellan
vilka bevisligen ej kan uppvisas någon förbindelse, visar sig således
äga sin grund däri, att båda äro beroende av den »senare
konservativa pietism», för vilken Möller står som representant. Arbetet
mynnar ut i två mycket intressanta komparativa studier, där linjen
Nohrborg—Möller ställes mot Knös’ etiska pietism och förhållandet
Nohrborg—Möller—Schartau tas upp till behandling.
Den tes, som Nelson utgår från i sitt arbete om Möller, är, att
den konservativa pietismen ej endast mynnade ut i radikalpietism,
utan även fick en inomkyrklig utfällning. Undertiteln till
ovannämnda arbete anger även, att den vill vara ett bidrag till
utforskandet av den senare svenska konservativa pietismen. I
jämförelse med sitt tidigare skede skulle denna innebära en reducering
av vissa yttre bestämningar såsom konventikelväsen,
lekmannamyn-dighet och andligt prästadöme. Men det för den konservativa
pietismen strukturgivande, den individualistiska inriktningen på
omvändelsen, behöll den.
Men för den tidigare svenska konservativa pietismen utgjorde
lekmannamyndighet, konventikelväsen och andligt prästadöme nog ej
endast yttre attribut, utan grundväsentliga, karakteristiska uttryck
för dess två religiösa ideal: den religiösa gemenskapen av de
troende vid sidan av den kyrkliga ordningen, dess societetsprincip, och
det religiösa personlighetsidealets förverkligande i denna krets, dess
individualism. Dess intresse är praktiskt, det etiska får en starkare
prononcering, förnyelsen och helgelsen betonas framför
rättfärdiggörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
