Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gösta Nelson, Biskop Johan Möller; densamme, Den västsvenska kristendomstypen, I—II (Teol. och fil. kand. Sven Göransson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
granskningar och anmälningar
Möllers fromhetsriktning däremot söker vinna nytt gehör inom
kyrkan för de gamla reformkrav, som Arndt och Joh. Val. Andreae
i Tyskland, Svedberg och Djurberg i Sverige gjort sig till talesmän
för. Den ivrar för konfirmationsundervisning, för ett värdigare
natt-vardsbegående än det tidigare mekaniska, som skedde rotevis och
på vissa tider av året, för präster som äga »andelig förfarenhet»,
och en predikan, som med sin ortotomi tar hänsyn till människans
olika själstillstånd. Men härmed förenas mera ortodoxa drag såsom
det didaktiska momentet, renlärigheten och betonandet av
bekännelsen, drag som i den västsvenska kristendomstypen kommo att
ytterligare markeras. Gent emot den konservativa pietismen blev
herrnhutismen ett medel att förhjälpa till seger ortodoxiens placerande
av försoningen och rättfärdiggörelsen av tro såsom det religiösa livets
centrum. Men även i förhållande till herrnhutismen visar sig
ortodoxien modererande, i det den beskär dess subjektiva aspekt. Den
subjektiva analysen av själstillstånden skjutes åt sidan för ett starkare
betonande av den objektiva försoningen och Andens i känslan
förnimbara vittnesbörd blir ej det egentliga kriteriet på tro utan
förlitande på Guds nådeslöften och Kristi förtjänst. Följaktligen
karakteriseras den av Nelson beskrivna typen bäst såsom kyrklig pietism
av ortodox struktur.
I den föregående litteraturen har schartauanismen varit föremål
för mycket skiftande värderingar, beroende på att inga allvarliga
försök gjorts att sätta in den i dess historiska miljö. Genom Nelsons
utförliga och rikt dokumenterade framställningar Den västsvenska
kristendomstypen, I—II, har möjlighet skapats till en mera saklig och
fördjupad uppfattning av denna fromhetsrörelse, dess genesis och
utgestaltning. Det enda, som är att beklaga, är att den
förundersökning till Den västsvenska kristendomstypen, som nu föreligger i
Biskop Johan Möller, ej var gjord före första delen av nämnda arbete.
Kontrasteringarna mellan det gamla och det nya, som växte upp
på det gamlas mark skulle då ha blivit mindre onyanserade och
skarpa. Nu finner t. ex. Nelson i sin kritiska granskning av
bouppteckningarnas uppgifter, trots att sådana typiska alster av pietism
och herrnhutism dominera, som Ortagårdssällskap och Sions sånger, att
man knappast kan tala om någon starkare pietistisk påverkan, utan
att det är 1600-talsandan, som ännu råder. Därav »förstår man,
vad det skulle betyda, att väckelsemännen fingo så sitt säde i
ny-odlad jungfrulig mark». (I, s. 36, 40. Jfr härtill Linderholms
påpekande KA 1920—1921, s. 287, om Sions sångers betydelse för
den herrnhutiska folkfromheten.)
1 sitt arbete använder förf. den metodik, som Newman i
Nord-skånska väckelserörelser, I, involverat, att studera en fromhetsrörelse
i dess tidsligt-rumsliga, sociala och psykologiska betingelser. Genom
sin ingående förtrogenhet med det land och det folk, som skild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
