Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Walter Nigg, Geschichte des religiösen Liberalismus (Professor Anton Fridrichsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Nigg alla historiska rörelser genomlöpa: Ursprung, blomstringstid
och avmattning (»Ausklang»). I ursprungsskedet skiljs på
»förelöpare» (humanismen, reformationen, socinianismen, spiritualismen)
och »grundläggare» (upplysningen, idealismen). Blomstringstiden är
det 200 sidor omfattande huvudkapitlet och skildrar rörelsen från
dess första kampår, som satte in med Tübingerskolan på 1830-talet,
fram till Harnack och Troeltsch. Slutligen mynnar arbetet ut i
förfallstecken: monismen, den religiösa socialismen och efterkrigskrisen.
Sin vetenskapliga betydelse har detta arbete däruti, att det för
första gången samlar och ordnar materialet till den religiösa
liberalismens historia i Tyskland samt i Schweiz, som ju teologiskt och
kyrkligt är ännu närmare förbundet med Tyskland än de nordiska
länderna och Holland. Speciellt måste det. framhållas som en
förtjänst, att de tyska föreningsbildningarna, de kyrkliga och teologiska
fejderna samt de många kättarprocesserna äro gjorda till föremål
för en sammanhängande skildring. Åtskilligt bortglömt eller
svåråtkomligt material har därvid framdragits, även om författaren
givetvis har fått ålägga sig stor återhållsamhet gent emot det enorma
stoffet. De ledande personligheterna karakteriseras utan hätskhet
eller motsatta överdrifter; på detta område ådagalägger författaren
den äkta historikerns måttfullhet. Det är egentligen endast om
Hengstenberg, som han yttrar sig med utpräglad skärpa, när han
kallar honom en »härsklysten lärd», citerar omdömet: »i religiöst
avseende kall som en hundnos» och säger, att bibelen för H. var just
»god nog att begagnas såsom giftspruta mot hans fiender». Det
är ju hårda ord, men sanningen i dem torde ej kunna jävas.
Det religiösa frisinnet, som dock kunde stödja sig på en
imponerande och resultatrik vetenskaplig forskning och anknyta till en
sjudande, oerhört rik kulturutveckling, hade, framhåller Nigg, ett
sorgligt öde. Med sin bibel- och dogmkritik skrämde det nämligen
pietismen, väckelserörelsen, från vettet och drev den in i ett
anti-teologiskt och akulturellt konventikelväse.i samt tvingade den att
ingå ett egentligen onaturligt förbund med ortodoxin och den
politiska reaktionen. Därmed sjönk väckelsen ned i småborgerlighet
med trång horisont. Liberalismen å sin sida blev en rörelse
begränsad till den borgerliga intelligensen, och detta beseglade dess
öde. Småningom spårade den ur i monism och världsförbättring,
eller den utmynnade i en grund optimism, en kälkborgerlig moral
och en sentimental gud-fader teologi. Det var en invärtes bruten
liberalism, som drabbades av efterkrigskrisens förkrossande dråpslag.
Oaktat denna slutliga självrannsakan måste det anmärkas, att det
kritiska momentet är rätt svagt i Niggs arbete. Även om han med
hela sitt hjärta tillhör det religiösa frisinnet, borde han dock mera
än vad fallet är ha sett och understrukit liberalismens problematiska
sidor, dess inre svårigheter och svagheter även i sina bästa
representanter. En viss begränsning i hans historiska förmåga skymtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
