Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
heter ägnat att förvåna, att den alternativa frågeställningen även
inbjuder till att framställa kritik.
Det till sommaren 1498 planerade ständermötet blev av okänd
orsak icke av. På hösten tillkännagav emellertid konungen, att
han till vintern ämnade rida sin eriksgata genom riket. För detta
ändamål påbjöds upptagandet av gengärd, varvid biskoparna hade
att medverka.1 På nyåret 1499 återkom så konungen till Sverige
och återtog styrelsen. Färden ställdes genom Västergötland uppåt
landet. I slutet av januari nådde den Uppsala.2 Enligt Styffe
skall drottningen härvid ha krönts i Uppsala domkyrka den 3
februari.3 Detta strider dock mot Olaus Petri:s uppgift, att drottningen
kröntes , i Stockholm.4
Ett rådsmöte av stor vikt hölls nu i februari i Stockholm.
Mötets vikt framgår redan av antalet deltagare: samtliga rikets
biskopar och dessutom icke mindre än tjugo världsliga rådsherrar voro
närvarande. I förgrunden stod frågan om förlikning mellan Sten
Sture och hans anhängare samt rådet i övrigt. Någon frivillig
uppgörelse med Sten Sture torde icke ha kunnat uppnås, om den ens
försökts. De förfördelade herrarna hänvisades sålunda att hänskjuta
sina skadeståndsanspråk till konung Hans. Olaus Petri uppger,
att denne ställt sig ovillig att ingripa och icke velat rygga sitt givna
amnestibrev. Det kan förklaras med att konungen hade intresse
av att vidmakthålla splittringen mellan svenskarna. Av de
världsliga stormännen skola enligt Rasmus Ludvigssons anteckningar
Svante Nilsson, Nils Olausson och Arvid Trolle samt därjämte Erik
Ottessons änka fru Brita Tordsdotter ha haft skadeståndsanspråk
att andraga5, men dessa synas icke ha upptagits. Åtminstone
beträffande Svante Nilsson veta vi det med bestämdhet (se s. 17 f.).
Däremot upptogos ärkebiskopens samt biskoparna Henriks och
Brynolfs anspråk och Sten Sture förmåddes lämna skriftligt löfte om
vederlag, sedan ett av ärkebiskop Jakob sommaren 1498 utverkat
påvebrev givit konungen bemyndigande i saken. Biskoparna fingo
1 Kungörelse från biskop Henrik och riddaren Erik Turesson till tre härader
kring Linköping d. 5 nov. 1498 (BSH IV, s. 241 f.).
2 Perg. orig. i ULA 1499 26/i. D:o i UUB s. å. 31/i.
3 BSH IV, s. ccxl.
1 Ed. Klemming, b. 295.
5 PHT 1904, s. 125 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
