Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN II
sålunda åtnjuta en särställning och därvid torde påvebrevet lia
spelat en viss roll (se närmare s. 27).
Endast huvudbreven och de två speciella förlikningsbreven för
biskoparna Henrik och Brynolf lia bevarats till eftervärlden
(ärkebiskopens förstördes vid 1502 års överenskommelse). Enligt de två
huvudbreven av den 16 februari1 lovade å ena siclan Sten Sture, å
andra sidan biskoparna och femton av de världsliga rådsherrarna
dels att i enlighet med särskilda förlikningsbrev bilägga ali tvedräkt
i anledning av Sten Stures övervåld sommaren 14972, dels — icke
mindre viktigt! ■— att aldrig göra uppror mot konung Hans eller
hans äldste son, herr Kristiern, vilken förklaras vara utvald konung
över de tre nordiska rikena. I annat fall, lovade herr Sten, »scall
jach hafwe førgiort ther med ære och redhelighet och førbroted
frii-heter, frælser, priuilegier och nåder, som jach hafwer aff koninger,
herrær oc krönen». Rådets förpliktelse hade ungefär samma
ordalag. •—• Samtidigt förändrades Sten Stures finska län till
räkenskapslän med en årlig avgift av 2,000 mark.3 Vi måste här avstå
från att söka tolka den politiska innebörden av denna åtgärd men
kunna konstatera, att den måste försvåra fullgörandet av de
ekonomiska förpliktelserna till biskoparna. Den framhäver också det
faktum, att den ingångna förlikningen var påtvingad, vilket bestyrkes
av det senare händelseförloppet.
Blott några dagar därefter nödgades rådet samtycka till att
drottning Doroteas morgongåvelän, som varit föremål för så långvariga
strider, d. v. s. Örebro slott och län med Närke, Nordanskog,
Värmland och Dal, nu såsom morgongåvolän tilldelades konung Hans’
.gemål Kristina.4 Anmärkningsvärt är, att fyra med Sten Sture nära
förbundna rådsherrar (riddarna Erik Turesson, Sten Kristiernsson,
Erik Johansson och Folke Gregersson), vilka beseglat herr Stens
förpliktelsebrev av den 16 februari, nu icke förekomma bland
rådsherrarna.
1 ST III, s. 176 ff.
2 »om owelie, skadhe, brand, mord, drap, roff och forderff, som jach Sten
■Stwre och mine medhielpere hafwe giort in oppa nogre the forscreffne werdigiste,
Averdige fedhere och godhe men». Ordalagen passa icke in på Svante Nilssons
skadeståndsanspråk.
3 ST III, s. 476 ff. Grönblad I, s. 108 f.
4 Aarsberetn. IV, s. 292 f. ST III, s. 703 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
