Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 3. Processen mot Sten Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
plikteisen till biskop Henrik är bevarad i en vidimation från år
1508.1 Summan löd här på 500 mark och skulle gäldas med hälften
till pingstdagen och med hälften till julen därefter. Fullgjordes ej
detta, skulle biskopen eller kapitlet lia rätt att uppbära landgillc
från Sten Stures gods i Östergötland, till dess de femhundra marken
erlagts. Även biskop Brynolf skall vid samma tillfälle ha tillerkänts
en skadeståndssumma på 500 mark.2
Då Sten Sture emellertid ej brydde sig om att fullgöra de avgivna
förpliktelserna, såg sig ärkebiskop Jakob sommaren 1500 nödsakad
att återupptaga målet vid kurian under hänvisning till att
kung-Hans och de prelater som erhållit påvens mandat avkunnat sin dom.
till hans förmån och mot Sten Sture samt att, då ingen appellation
följt, målet nu var att anse som avdömt.3 Enär Sten Sture vägrat
och alltfortfarande vägrade att rätta sig efter domen, anhöll
ärkebiskopen, att påven måtte uppdraga åt de prelater som förut varit
betrodda med målet4 att mana Sten Sture till fullgörande av vad
han blivit ådömd, med myndighet att inskrida mot honom med
kyrkliga straff och att anlita den världsliga armens hjälp, till dess.
domen vunne efterföljd. I samband med supplikens beviljande
förordnades om utfärdande av påvebrev i ärendet. Något dylikt är
dock icke bevarat.
Då Svante Nilsson kort tid härefter vid rådsmötet i Stockholm
i september sökte påverka Jakob Ulvsson till Sten Stures förmån,
fick han till svar, att det enda som stod emellan dem var
skadeståndsfrågan. Ville herr Sten blott låta ärkebiskopen få sina pengar, så
skulle förhållandet dem emellan bli gott igen. Överhuvud förhöll
det sig så, enligt herr Svantes framställning i brev till Sten Sture,,
att denne endast behövde räcka ut handen till försoning, så skulle
rådsherrarna vara villiga att ta emot den utsträckta handen.5 Det
1 Perg. brev. i RA, Linköping 1508 23/s.
2 BSH XV, s. ccxli, not 8.
3 Supplik 1500 101s. APD V, s. 290 f.
4 De sägas vara nämnda i ett bifogat, tidigare påvebrev. Varken i Suppliken
av den 10 maj 1498 eller i påvebrevet till konung Hans av s. d. namngivas dock
några prelater med detta uppdrag.
5 »Oc mwæ j fwllæligæ forlathe ider in til tessæ godhe herrer, som iach
forfarit haffuer i sanninghen, ath the i allæ mottæ wellæ widhæ idert bæste och
bestandh nar j tessligis bewisæ iders wælwælioghet i wenskap oc kerlighet mot
them igen, som tilbøris oc wæl nyttæ oc raadhæligt ær. Och kwnnæ iach endelss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
