Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 3. Processen mot Sten Sture - 4. En ny biskopsgeneration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
visade sig ju också vid förhandlingarna med Gadh, att ärkebiskopen
gick Sten Sture så långt till mötes, att han lovade söka skaffa honom
vederlag på annat håll. Kung Hans synes emellertid ha föredragit
att hellre själv träda in som borgensman och anslå rikets medel till
gäldande av skadeståndet. Sålunda skulle enligt ett kungligt brev
av den 24 mars 15011 ärkebiskop Jakob »å Sten Stures vägnar» få
uppbära räntan från Norrbotten, uppskattad till 1,000 mark
årligen, samt dessutom 1,100 mark av kronoskatten från var och en
av fogdarna i Hälsingland och Medelpad. Därefter skulle dock
Norrbotten återgå till kronan, liksom utskylderna från de nämnda
sydligare landskapen sedan skulle gå direkt till den kungliga
skrivar-stugan i Stockholm.
4. En ny biskopsgeneration.
Kort efter sekelskiftet kommo under loppet av föga mer än ett
år icke mindre än fyra av rikets sju biskopsstolar att erhålla nya
innehavare. Åtminstone tre av de hädangångna biskoparna hade
varit markanta personligheter, som väsentligen bidragit att prägla
tidens kyrkliga liv, nämligen Henrik Tidemansson, Kort Rogge och
Magnus Nilsson. Med alla dessa synes Jakob Ulvsson ha nära
samarbetat, varför generationsväxlingen redan i och för sig måste bli
ytterst kännbar för honom. Det kan föranleda den förmodan, att
han från denna tid alltmer hänvisats till Erik Trolles vänskap och
inflytande.
Biskop Magnus i Åbo var den som först gick bort. Efter att ännu
sommaren 1499 lia deltagit i riksrådets sammanträde i Stockholm2
synes han ha dragit sig tillbaka från det offentliga livet och
uppgives ha avlidit den 12 mars 1500.3 Hans efterträdare blev mag.
formærkæ paa then werdogiste herress erchebispens ordh, ath om j met weliæ
oc wenskab wellæ lathæ hans nåde faa sine peninger effter idert breffwis
lydhelsæ, som i wæl widhæ (här komma följande överstrukna ord: »tha wel han
them aff ider met weliæ hænde»), oc kan ther gagn och bestandh effterfølgæ ath.»
Grönblad I, s. 115.
1 Perg. orig. i RA, Enköping 1501 24/3. Tr. [Spegel], Skriftelige Bewis,
s. 69 f.
2 ST III, s. 482. Hadorph, s. 367.
3 Leinberg, Herdaminne, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
