Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 2. Riksföreståndarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
ten gjordes dock anmärkningsvärt kort, redan i slutet av januari
(den 21 eller 28) skulle valmötet äga rum i Stockholm.1 De som bodde
på långt avstånd hunno icke infinna sig, sålunda varken biskoparna
Brynolf, Ingemar eller Laurens. Likväl uppges i rådets kungörelse
till Kopparberget den 30 januari, att jämte de närvarande
rådsherrarna (ärkebiskopen, biskoparna Matts och Otte, electus Hemming
och elva världsliga herrar) menige friborne frälsemän, Stockholms
borgmästare och råd samt »alle köpstäders och almogens fulmectoge
sendebudh offuer richet» samdräkteligen valt Svante Nilsson till
rikets herre och hövitsman.2 Detta »alle» kan på sin höjd betyda,
att samtliga de närvarande representanterna för köpstäderna och
allmogen givit sitt bifall till valet, vilket redan det är tvivel
underkastat. Att hela riket med så kort frist kunnat bli representerat är
uteslutet. Det var sålunda mera en provinsdag än en verklig
riksdag, som förrättade riksföreståndarvalet.
Herr Svante fick i samband med valet avge en handfästning, i
det han besvor »noghra article och puncter epter swerigis lag och
recessers jnneholningh».3 Hållandet av Kalmar recess torde ha
ingått däri. Vid de fortsatta rådsförhandlingarna — även biskop
Brynolf hade nu infunnit sig — fattades i överensstämmelse
härmed beslut om upptagande av fredsförhandlingar med Danmark.
Biskop Matts och riddaren Bengt Ryning befullmäktigades att
därvid vara rikets och rådets sändebud.4 Påfallande är dock, att det i
fullmakten icke nämnes något om unionen, såsom tidigare varit
fallet. Möjligen kan detta tyda på att så länge rådet hade en
riksföreståndare efter sitt sinne, det icke längre var så angeläget om
unionens återupprättande, förutsatt att en dräglig modus vivendi kunde
åstadkommas med Danmark.
För kyrkomännen var det angeläget att vid regeringsskiftet
säkerställa sina förläningar. Sålunda erhöll biskop Otte Svinhuvud
den 13 februari bekräftelse å Björksta och Tortuna socknar med
konungsbyn Östensbro.5 Man får antaga, att även de övriga bisko-
1 SRS III: i, s. 85. Jfr BSH V, s. xii, not 5.
2 HSH XIX, s. 3 ff. Kurs. av mig.
3 HSH XX, s. 259.
4 ST III, s. 499 f. Rådets fullmakt är daterad Stockholm den 11 februari
1504. — Den 8 februari hade rådet utfärdat en nu förlorad skrivelse till det
danska rådet, med okänt innehåll (Aarsbereln. IV, s. 315).
5 Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 61 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
