Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 4. Ny biskop i Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
honom om biskop Brynolfs frånfälle och det skedda valet.
Samtidigt riktade den nyvalde en skrivelse till riksföreståndaren, vari
han utlovade sin trohet och begärde att få komma i åtnjutande av
samma förläningar som företrädaren samt att erhålla
riksföreståndarens rekommendationsskrivelse till påvestolen.1 I det han vidare
meddelade, att den avlidne biskopen på dödsbädden innerligt tackat
herr Svante för att han varit honom »en good ærlig herre», uttryckte
han sin egen tillit till dennes »goodhet oc infödde ærlighet». Tonen
i denna böneskrivelse samt än mer hans senare politiska
framträdande tyda på att biskop Vincent uppriktigt strävat efter att vara
lojal mot riksföreståndaren och de nationella intressena.
Med ali sannolikhet villfor herr Svante den framställda önskan
om rekommendationsskrivelse till påvestolen, möjligen biträddes
den även av det församlade rådet. Skyndsamhet var av nöden
med hänsyn till den kris i förhållandet till Danmark, som var att
befara i samband med det stundande unionsmötet. Redan den 17
augusti inbetalade electus Vincent till påvestolen 175 guldflor.,
15 bol. i »servitium commune»2, vilket får anses förutsätta, att
utnämningsbullan samtidigt utfärdats, ehuru någon anteckning därom ej
finnes bevarad. Något försök till motaktion kan ej spåras. Sedan
Vincent Melhusen sålunda erhållit påvlig kollation, blev han den
25 januari 1506 i Uppsala av ärkebiskopen invigd till sitt ämbete,
varvid han fick avlägga trohetsed till såväl påven som ärkebiskopen.3
I sin böneskrivelse till riksföreståndaren hade electus Vincent
även anhållit att få komma i åtnjutande av samma förläningar som
sin företrädare. Som motiv anförde han dels kostnaderna för
förvärvandet av den påvliga utnämningsbullan, dels Läckö slotts
byggnad, dels slutligen vidmakthållandet av det folk, som han hade
övertagit efter biskop Brynolf — helst ville han utöka antalet. Även
den nye biskopen företrädde alltså den traditionella kyrkliga
åskådningen, att biskoparna för sin position behövde en stark yttre makt.
1 BSH V, s. 39 ff.
2 KVA, Div. räkenskapsserier: Intr. & Ex.
3 Perg.orig. i RA, Uppsala 1506 25/i (2 brev). Jfr HSH XIX, s. 106. — Att
ärkebiskopen icke haft något emot att viga honom, framgår av hans brev till
herr Svante d. 3I>/12 1505: »möket ær oppaa ath han med thet snareste bliffue
vigdh som wij och acthet haffwe ath skee skall her i vpsala för vor ålderdom ...»
(HSH XIX, s. in).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
