Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
nolikt, att man i biskop Matts, rikets kansler och f. d. delegat till
Danmark, har att se dokumentets författare. Såväl användandet
av det latinska språket som det sätt, varpå kejsarens myndighet
beröres, tyder på en kyrkoman som författare. Beträffande kejsarens
myndighet säges nämligen, att påven överlämnat det världsliga
svärdet åt honom (ehuruväl svenskarna avvisa honom som domare i
sina affärer, då riket i mannaminne varit fritt). Gadh kan anses
utesluten som tänkbar författare, dels emedan vi av hans hand äga
i behåll ett originalkoncept till instruktion med helt annat innehåll1
dels också emedan Gadh säkerligen icke skulle ha gått med på ett
löfte om skiljedomstol, vars beslut man skulle vara skyldig att
underkasta sig. I själva verket företräder den latinska promemorian en
från Gadhs direktiv fundamentalt avvikande uppfattning, särskilt
i fråga om skiljedomstolen2, vars kompetens säkerligen får anses
inbegripa även unionsfrågan. En viktig reservation finnes
visserligen, folkets bifall förutsättes. Kalmar rekommenderas som
mötesplats, därför att man i Sverige lättare än i Danmark skulle kunna
inhämta menighetens bifall (»propter (?) habere super huiusmodi
negotio recursum ad communitatem pro habendo consensu ipsius»).
Även om alltså denna promemoria överhuvud funnits tillgänglig
vid Vadstenamötet, så har den dock säkerligen icke vunnit beaktande
där.3 Därmed är det också förklarligt, att biskop Matts dragit sig
undan avgörandena.
Men ehuru rådsmötet i Vadstena visade större misstro mot kung
Hans än Jakob Ulvsson gjort och höll det för nödvändigt att begära
förstärkt lejd genom försäkran jämväl av hertig Kristern, så synes
man dock även inom denna krets ha hyst en livlig önskan om fred.
Det framgår av de bevekande ordalag, varmed man vädjar till det
danska rådet: »Tencker till verdigiste verdige fæder och gode mæn
ath wij ære alle eth tungomaall och i thet neste alle sammen
be-frwndade till kiöth och blodh ath oss bordhe skiptæ göth oss
emæl-lom och ey vethe jnbyrdis huars anners skade och forderff med mordh
slagh och brandh som nw och för, för danmarchs koninge sketh ær
oss till ingen froma paa badhe sijder».4 Här är intet nationalhat
1 BSH V, s. 72 ff.
2 »Compromittunt domini de Swecia in illos xxiiij, ratum habituri omnino
quidquid dictaverint, quod et speratur facturus dominus rex.»
3 Carlsson, Hemming Gadh, s. 125, nots. 4 HSH XIX, s. 137t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
