Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
Mer omedelbart kom emellertid Jakob Ulvsson att beröras av
drottning Kristinas samtidiga aktion vid kurian. Genom ett av henne
den 14 augusti 1506 utverkat påvebrev uppdrogs det åt
ärkebiskoparna av Lund och Uppsala att under hot om exkommunikation i
den strängare formen anmana Sten Stures arvingar, Hemming Gadh
och andra skyldiga att inom en av de båda ärkebiskoparna bestämd
frist till drottningen återlämna Örebro slott samt ersätta henne för
ali därifrån bortförd egendom och under tiden uppburna inkomster.1
— Drottningen torde ha dragit försorg om att denna påvebulla
snarast möjligt kommit ärkebiskop Jakob tillhanda. Visserligen
kom det att dröja till den 14 februari 1507, innan Gadh och Svante
Nilsson skredo till motaktion genom att appellera till påven mot
den förstnämnda exkommunikationsbullan, men säkerligen ha båda
påveskrivelserna varit kända i Sverige långt tidigare. Vad
bannlysningsbullan mot Gadh beträffar hade ärkebiskop Birger efter
dess ankomst till Danmark låtit trycka densamma med tillägg av
en sammanfattning på folkspråket2, vilket naturligtvis i hög grad
bidragit till att hastigt sprida nyheten.
Den skrivelse som det i Stockholm församlade riksrådet den
5 oktober avsände till Gadh3 gick visserligen ut på att söka förmå
Gadh att träda tillbaka från sin allt vanskligare ställning som
biskop men innehåller ingenting, som häntyder på den påvliga
exkommunikationsbullan. Det huvudsakliga motivet till
rådsskrivelsen synes vara de ideliga klagomålen från Linköpings stift: »wij
haffwe margfollelige forfareth och hwar dagh höre och fonge margæ
1 APD V, s. 464 f.
2 Den lyder sålunda: »Här forkynnes Hemming Gad och Swante Nielsen i
Pawens band, och alle theris mädhhiälpere saa ath hwaar the ere, maa. änge
mässe eller Gudz thiänesthe haallis aabenbare oc ey i thre daue effther the
affare.» ST III, s. 704 f. Carlsson, Hemming Gadh, s. 156.
3 HSH XX, s. 26 ff. — Rådet synes ha varit församlat redan från början
av september, då på dess begäran riksföreståndaren utfärdade tillåtelse för
djäknarna i Arboga att gå djäknegång i Närke (BSH V, s. in). Rådsmötet
har dryftat det utrikespolitiska läget och de erforderliga försvarsanstalterna
(odat. brev till biskop Vincent, Åke Hansson och Ture Jönsson med tack för
deras visade nit och med uppmaning att samarbeta och hålla samman; BSH V,
s. 117 f.). Vid mötet mottogs ett sändebud från konung Alexander av Polen
med förslag till försvarsförbund mot ryssarna; för att fullfölja underhandlingarna
avsändes den 2 oktober Linköpingskaniken mag. Verner Nilsson med en
råds-skrivelse (HSH XX, s. 9 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
