Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
nyæ och sorgelige vnderuisninger hure lincköpungx kyrke och stickth
forfars och forsymes baade i andelige och verdzlige motte».1 Rådet
konstaterar, att de framförda klagomålen voro befogade (»som nogh
thy wer for ögon ær») och att någon förbättring ej syntes vara att
vänta, och man erinrar om att man två gånger förut tillskrivit
Gadh i saken och flera gånger i rådet låtit honom förstå sin
mening. Fastän Gadh hade lovat att skaffa påvlig konfirmation på sitt
ämbete, hade han aldrig sedan bekymrat sig därom. Rådet sade sig
nu icke längre kunna stå till svars för ett sådant tillstånd, så att
biskopsdömet längre utsattes för fördärv: »wij frycthe wor herris
plicth och then kyrkis patroners hempdh om wij saa lenge forhaffuit
med eder»; även för Gadh själv vore det till farlig själavåda. Gadh
uppmanades därför att rådslå med domkapitlet om utseende av en
lämplig biskop (»ath besorge then kyrke med en godh man ther
tillfallen och beqwem vore»). Till dess borde biskopsstolens inkomster
uppbäras genom av domkapitlet tillsatta ombud för att sedan komma
■den nye biskopen till godo. I gengäld lovade rådet att visa Gadh
sin välvilja och försörja honom med ett kronolän.2
1 Längre fram i skrivelsen heter det ytterligare: »Komme her och offthe
marghe klagemoll mothe eder ther michet swaare ære ath höre huilke wij
■altid venth och besögeth haffwe i thet bestæ.»
2 Den »avsevärda skillnad» mellan detta brev och rådets tidigare skrivelse
till Gadh i samma ärende den 24 november 1504, som Carlsson framhäver
(Hemming Gadh, s. 142), synes icke vara större än att den har sin naturliga
förklaring i att de tidigare erinringarna icke lett till något resultat men i stället
ständigt nya klagomål ingått. Någon förändring i grundstämningen kan icke
märkas. När det hos Carlsson heter: »Där (i brevet 1504 24/n) talades i sista
hand och på ett försynt sätt om eventualiteten af Gadhs försörjning med någon
kronoförläning till ersättning för biskopsdömet. Här återigen är det utan vidare
(kursiverat av mig) fråga om att afstänga honom från episkopatet», så måste
denna framställning sägas vara oriktig. Det var vid båda tillfällena fråga om
att ge ersättning med kronolän, och tonen är fortfarande lika »försynt» som i
det tidigare brevet. Längre fram omnämner C. verkligen, att rådet även nu
■erbjöd Gadh kronolän i ersättning men söker reducera värdet därav: »Till
ersättning ställdes fortfarande i utsikt försörjning af kronomedel, men som en
extra krydda passade rådet på att tala om de många, särdeles graverande
klagomål mot Gadh, som ideligen ingingo.» Skulle då motiveringen för ingripandet
förtigas? Och skulle kyrkan se genom fingrarna med att ett biskopsämbete
förvandlades till en världslig hövitsmansbefattning? Över huvud är C:s
framställning alltför partisk till förmån för Gadh. När det är fråga om dennes
politiska motståndare talas det sålunda utan spår till bevisning om »intriger»,
»hätska fiender», »komma till livs» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
