Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT? 105
överheten hava de knappast kunnat göras gällande. Inga verkliga
belägg finnas på att man tillämpat något kyrkotuktsförfarande
mot Knut den store för dråpet på Ulf jarl i Roskildekyrkan1
eller mot Sven Estridsson för hans ur kyrklig synpunkt ytterst
förargelseväckande vandel.2 En viss oklarhet rådde väl också
på många områden om vad kyrkans rätt föreskrev, innan
Gra-tianus på 1140-talet genom sin dekretalsamling åstadkom
enhetlighet. Det är ali anledning att antaga, att Saxos emfatiska
framställning av Knut den heliges verksamhet för höjande av
biskopars och klerkers auktoritet och ställning i samhället har
en bakgrund av verklighet. »För att höja klerkernas heder»,
säger Saxo, »undandrog han inbördes tvister mellan lärde män
från de allmänna domstolarna och lade dem under
prästeståndets egen dom».3 Vidare uppgiver Saxo, att Knut berättigade
prästerna ålägga penningböter för förseelser mot kyrkliga
föreskrifter. Det är givet, att skulle kanonisk rätt kunna införas i
ett rättssystem, vars tillämpning helt låg i de folkliga tingens
händer, var kyrkans exemtion från världslig domstol en
nödvändig förutsättning. Saxos skildring av Knut den heliges
verksamhet att utställa frihetsbrev åt kyrkorna och att dotera dem
(praestandis beneficiis) är påtagligen alltför färgad av kunskapen
om det vid Saxos tid i Lundakyrkan förvarade stora gåvobrevet
av år 1085 för att man skulle kunna bygga några slutsatser
därpå i avseende å erkännandet av kanoniska grundsatser. Hans
uppgift, att konungen för att befästa sina lagar hotade var och
en som vågade ifrågasätta deras giltighet med biskoparnas
bannstråle (antistitum execrationi subjecit), har en påfallande
släktskap med Erik Emunes brev 1135 (DS n:r 33), som omtalar
hurusom ärkebiskop Asker av Lund och biskop Ottar av Bergen
högtidligen i menighetens närvaro förkunnade det stora kyrkliga
bannet för dem, som vågade kränka konungens gåva.
Omständigheterna kring konung Knuts våldsamma död och inkal-
1 Jfr L. Weibull i Hist. Tidskr. /. Skåneland IV, s. 24—39.
2 Jfr Saxo om ärkebiskopens i Bremen ingripande mot Svens äktenskap.
Se närmare E. Arup i Scandia IV, s. 76 ff.
3 Nam quo cumulatiorem eis honorem redderet, literatorum
controver-sias vulgaris fori conditione exemptas ad ejusdem professionis Judicium
relegabat. MüLLER-Velschows uppl. I: 2, s. 575.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
