Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Io6 ERIK SCHALUNG
landet av hans förviste broder Olof (Hunger) till hans
efterträdare samt skildringen av dennes regemente såsom i allo
motsatt helgonkonungens göra tämligen säkert, att den kyrkliga
exemtionen vid denna tid ej gärna kan ha varit mera än en
episod. Om konung Olof säger Roskildekrönikan (c. 1140), att
han insatte (intronizavit) biskop Arnold i Roskilde. Episkopatet
och därmed även det lägre prästerskapet torde ha återgått till
sin av den värdsliga makten beroende ställning.
Om man granskar de få bevarade urkunderna från ett något
senare skede, finner man emellertid vissa spår av att något av
Knut den heliges nyheter blivit bestående, åtminstone i
urkundsformerna. Lundabrevet av 1085 innehåller den uppgiften, att
de närvarande biskoparne bekräftade konungens donation, d. v. s.
hans uttryckta vilja, följaktligen godkände donationen med därav
följande kyrkorättslig konsekvens (predictis cpiscopis et
confir-mantibus auctore domino nostro ihesu cristo), och en besläktad
formel återfinner man i Erik Emunes brev 113 5 (presente domino
ac venerabili ascero lundensi archiepiscopo et ottario bergenensi,
qui justam regis voluntatem sua auctoritate confirmaverunt).
Urkundernas av Lauritz Weibull framhållna karaktär av decretum
pacti kan måhända anses ställa avtalen åtminstone delvis inom
kanonisk rätts rågångar.1 Enligt denna tillkom det biskopen
att medverka vid kyrkliga instituts fastighetstransaktioner. Man
har dock svårt att sammanställa Erik Emune med en fri kyrka
och erkännande av dess i princip med det världsliga samhällets
konkurrerande rätt.2 Mera betydelse har man att fästa vid den
kyrkovänlige Erik Lamms privilegiebrev för Naestveds kloster 1140
[Dipl. AM I, s. 10), som hotar, förutom med konungens hämnd,
med kanoniska straff och direkt åberopar den kanoniska rätten
(cum excommunicatione atque perpetua maledictione secundum
ca-nonica instituta) samt hans ungefär samtidiga av ärkebiskop
Eskil och flera världsliga magnater bekräftade brev för biskop
Herman av Slesvig (Codex Esrom., s. 91, AM I, s. 7) på en
gård i Bröndby, en kvarn i Lougen, kungligt sakfall av
Lilleherred m. m. (Que ut rata et omnibus diebus inconvulsa usque
ad prescriptum terminum sine inpedimento permaneant, ego et
2 Jfr Weibull, Necrologium Lundense (1923), s. xxi.
= Jfr anf. arb., s. xxiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
