Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 2 2
ERIK SCHALLING
och skog i byarna Attetorp, Öketorp, Rösmosse, Eninge,
Hagetvet och Hildested och som han ärvt eller köpt. Dessa
ägor vore många i antal men små i värde, enär de låge vid
havet och vore utsatta för hedningarnas (vendernas) strandhugg.1
Enligt krönikan (kap. 2) var allt vad biskopen gav klostret taget
från hans arvegods samt »vad han kunde foga därtill av sitt
eget bords överflöd i sin biskopstid» (de proprio patrimonio
fuerunt et de his, que de superfluitate mense sue in episcopatu
acquirere potuit). Enligt Valdemar I:s brev (kap. 25) var
egendomen i Djurs södra härad biskopens arvegods eller förvärvad
genom köp, under det åtkomsten av Karleby ej angives (predia
Sita de Karlebit et qitedam alia de bonis suis, que proprio sno
privilegio inscripta reliquit). Enligt konung Knuts särskilda
stadfästelse av 11 83 års brev hade biskopen förvärvat den skänkta
egendomen i dess helhet partim patrimonii jure, partim emptione
(kap. 26) och enligt Absalons skydds- och bekräftelsebrev (kap.
27) hade han, utom beträffande Karleby, förvärvat den antingen
genom arv eller annan rättstitel (aut ex bonis hereditariis aut
alio quocunque titulo). Varje antydan, att dominium och därmed
gästerifrihet medföljt gåvan till klostret saknas i dessa äldre
urkunder. Snarare tyder bruket av verbet assignarc i
testamentet samt conferre och concedere i Absalons brev på att
testamentet avsett blott det årliga landgillet. Valdemar I:s
bekräftelsebrev, som också använder assignare, visar emellertid, att
biskop Sven då avsett att under sin livstid behålla städsmålet
(bortfästningen) av gårdarna, men att denna rätt skulle efter
hans död för alltid tillfalla klostret (sub hac tamen conditione, ut
hec omnia sue, dum uixerit, ordinationi disponenda sulnaceant, et
eo moriente ipsorum monachorum usibus el ordinatione, nullo
co?i-tradicente sitte reniente, relicta remaneant). Bortfästningen tillkom
också klostret, sjmbarligen ostridigt, under 1200-talets tvister.
Krönikan (kap. 22) uppgiver ock, att biskopen långt fore sin
död överlämnade gårdarna i abbotens hand och lät bruka dem
genom lekbröder (in manu abbatis tradidit–et per conuersos
ordinauit). Varken den nu nämnda urkunden, två särskilda
stad-fästelsebrev av ärkebiskop Absalon, av vilka det ena tydligt
1 De nämnda fastigheterna återfinnas ännu i N. Dyrs herred (Karlby)
och S. Dyrs herred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
