Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT?
I 07
avser 1183 års testamente, eller ett konung Knuts
stadfästelse-brev å detta, giva vid handen, att jorden skulle varit fri från
nerregästeri.1
Redaktion B är ett intressant exempel på huru man ansåg
sig kunna omforma uttrycken för den år 1191 avlidne biskopens
vilja, må vara i syfte som vid det senare tillfället ansågs
överensstämma med givarens allmänna inställning.2 De i det ursprungliga
testamentet saknade immunitetsutfästelserna äio insatta i den nya
redaktionen och därtill hava lagts uttryck, avsedda att utmärka
att gåvan avsåg full grundäganderätt (»med allt vad därtill hörde
i åker, skog, vatten, äng och betesmark») och kom från givarens
enskilda egendom; — här nedan utmärkes den tillökade texten
med spärrad stil:3
»Præteritorum memoriam occupat oblivionis ærugo, quum id,
quod factum fuerit, evidentis testimonii non apparet indicio, sicque
facti ignorantia veritati nonnunquam præjudicium parit, cum in
argumentum ipsius aliquam certitudinem priorum negligentia non relinquit.
Igitur ad vitandurn hujus erroris obstaculum, ego Sueno Arhussiensis
episcopus, fragilitatis meæ et excessuum meorum non immemor, quod
pro remissione peccatorum meorum, ecclesia teste rectoribusque
eccle-siæ præsentibus et consentientibus, feci, quo minus a memoria
exci-deret, præsenti cartulæ inscriptum reliqui. Noverit igitur præsentium
posterorumque devotio, quod ego, cum in bonis ecclesiæ
multipli-candis sedulus satis ac sollicitus apud alios laborassem, aliquam
etiam prædiorum meorum particulam pauperum Christi, griseorum
videlicet monachorum, usibus conferre consultum duxi. Prædictis
itaque fratribus et loco de Cara insula willulam quandam nomine
Karlebye, quam ab eis necessitate quadam antea compulsis de bon is
prnpriis emeram, iterum assignando liberam reddidi pleno jure.
1 Script, min. II, s. 181 ff.; Script, rer. Dan. V, s. 251 f.
3 Redaktionen synes hava tillkommit under den sjätte abbotens, Torkils,
tid. Om denne (1199—1216) säger krönikan (kap. 36) att han frän
barndomen var uppfostrad med och bland munkarna, ty han var född nära
klostret; han var väl lärd i världsliga ting, hade ofta mycken möda och
stora ansträngningar för bröderna, medan han ännu var i världsligt stånd,
och var alltid och över allt i verksamhet i alla klostrets angelägenheter
med ali möjlig trohet. Omsider blev han lekbroder och munk, övertog mot
sin vilja styrelsens börda, och var alltid i verksamhet samt arbetade dag
och natt efter förmåga, ofta över förmåga, för att bröderna ej skulle sakna
något och för att de alltid skulle hålla fred både inåt och utåt.
3 Inledning och avslutning (corroboratio med vittnen) uteslutna. Jfr
två ärkebiskop Absalons brev (Script. min. II, s. 182 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
