Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 2 2
ERIK SCHALLING
Prædia etiam villarum istarum, scilicet Attetorp, Agetorp,
Rosze-mosze, Enningh, Hagetuedt och (!) Hylldestadt, quæ bona patrimonii
jure aut emptionis titulo de meis propriis obtinui, cum Omnibus
eorum attinentibus, agris, sylvis, aquis, pratis, pascuis,
memorato loco et fratribus in Christo pro remedio animæ meæ
assignavi integraliter perpetuo libere possidenda. Praeterea
et jumenta indomita, quæcunque in prædictis prædiis in
Synder-herridt noscuntur, eorundem fratruum (!) usibus assignavi.»
Även om detta till tiden före år 1214 hänförliga aktstyckes
äkthet skulle kunna bli föremål för tvivel ■—• det återfinnes ej i
Omkrönikan, men tillräcklig anledning saknas att behandla det
såsom understucket — är det otvivelaktigt ett uttryck för huru
klostret såg tvistefrågan under det striden pågick.1 Måhända
sammanhänger klostrets ståndpunkt med de i krönikan starkt
betonade uppgifterna om biskop Svens avsikt att bli munk.
Hade denna avsikt realiserats, skulle — såsom v. BUCHWALD
(s. 36) erinrar — hans hela förmögenhet och därmed fullt
dominium till jordegendomen tillfallit klostret.
Av intresse är här förnämligast, att egendomen förklaras
skola oklandrat och för evärdlig tid besittas av munkarna, fri
från utskylder (liberam pleno jure, libere). Klostret hade under
tiden i Veng, alltså före 1172, berättigats innehava sin jord med
ali kunglig rätt till ledingspenningar (colonos stios cum omni jure
nostro regali, quod solvere prius consueverant exactoribus nostris
propter expeditiotiem, que Danice leyding nuncupatur, contulisse
men denna frihet kan ju ej ha berört Arhusstolens rätt. Den
senare testamentsredaktionen måste anses innebära, att testators
rättsinnehavare — här biskopsstolen — icke längre skulle äga
1 Märkligt är, att 1183 års och den tidigare testamentsurkunden liksom
Valdemar I:s, Knuts och ärkebiskop Absalons båda brev år 1554 funnos i
Skanderborgsarkivet, men att arkivförteckningen ej känner Valdemar Sejrs
brev (Ældste ti. Archivreg. I, s. 219). Jfr A. D. Jörgensen i Aarböger
jör Nord. Oldkynd. 1879, s. 116. Mindre bevisvärde har måhända drottning
Margaretas uttalande under tvisten, att det vore obefogat av munkarna att
neka biskop Tyge det gästeri, som de av många skäl och efter gammalt
skick från hans företrädares tid vore skyldiga prestera till honom.
2 Script, min. II, s. 166. Efter Lateranmötet 1215 gällde, att därefter
förvärvat klostergods ej skulle vara skattefritt. Denna regel skulle enligt
Jydske lov III: 9 gälla »både gråmunkar och svarta munkar och andra
munkar». Speciella privilegier med undantag från regeln ha dock meddelats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
