Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 2 2
ERIK SCHALLING
och I söken också att pålägga oss och orättfärdigt utpressa av
oss andra prestationer och tjänster (seruicia et seruitutes), som
vi icke äro skyldiga Eder, samt att betunga våra underhavande
med orättfärdiga avgifter och böter.» Appellationen synes icke
hava fått någon effekt; biskop Tyge skred i stället till
verkställighet av det av honom klostret pålagda interdiktet. En ny
appellation den 6 maj 1263 av samtliga danska
cistercienser-abboter för Oms räkning synes ha fått lika liten påföljd, och
abboten Bo fick bekväma sig att abdikera. Den nye (sjuttonde)
abboten herr Ture (1263—68) appellerade ånyo, med lika liten
framgång. En ny skrift av cistercienserabboterna i Esrom, Lögum
och Ryd 21 oktober 1263 föranledde ett påvebrev den 22 maj
1264, vari biskop Tyge ålades upphöra med sina trakasserier
av klostret. I motsatt fall skulle en särskild av påven
designerad domstol, bestående av benediktinerabboterna i Ringsted och
Næstved, döma i striden.
Slutligen, den 26 november 1264, träffades en förlikning
mellan biskopen och klostret under bemedling av biskoparna
Esger av Ribe och Niels av Slesvig, vilka hörde till konungens
vänner.1 Abboten lovade att till biskopsstolen utgöra det
gästeri, som biskop Tyges företrädare, särskilt Peder Elafson (1224
—46), veterligen åtnjutit av klostret efter hävd och sed.
Omfattningen av rätten angavs närmare. Biskopens följe skulle,
såsom fallet varit i Peder Elafsons tid, ej överstiga 9 personer,
då gästeriet uttogs, och detta ej sträcka sig utöver 3 veckor. Ett
så stort gästeri kan ej gärna ha varit av visitationskaraktär. De
friheter, biskopsgåva och sakfall i högmålsbrott av sina
underhavande landbor och brytar i stiftet, som klostret njutit fritt
av biskop Peder Elafson (uppenbarligen på grund av tidigt
anslag från biskopsstolen), skulle klostret få behålla.2 Klostret
vann härigenom en fixering av gästeriet till ett maximum och
dessutom en bekräftelse av den gamla friheten från andra
biskopsrättigheter.
Detta var nu en med hänsyn till de föreliggande rätts- och
maktförhållandena ganska gynnsam lösning för klostret. Den
1 Se A. D. Jörgensen, 1. c., s. 120 ff.
2 Script, min. II, s. 239 f. Overs. i J. OLRIK, Valdemar Sejrs Sönner,
s. 298.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
