Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gösta Lindeskog, Die Jesusfrage im neuzeitlichen Judentum (Docent Hugo Valentin) - Eusebius Kyrkohistoria, översättn. och inledn. av Ivar A. Heikel (Professor Gunnar Rudberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
281 .
Docent Lindeskogs arbete är ett mönster av opartiskhet, präglat,
som det är, av rättrådighet och vidsynt fördragsamhet. »Försöker
en religion», skriver han, »att på vetenskapens område närma sig
en annan, så innebär detta tolerans och objektivitet, väl att märka
om inställningen är den äkta vetenskapens.» Det är en indirekt
karakteristik av den anda, i vilken detta verk är skrivet. Att det är
ett lärt arbete, borde icke avskräcka någon för de därstädes
behandlade frågorna intresserad person att taga del av detsamma, helst
som det är en i hög grad intresseväckande och tankeeggande bok.
Den tid är dessbättre förbi — eller borde åtminstone vara det
— då judiska och kristna teologer sökte överbevisa varandra om att
den judiska, resp. kristna religionen är »bättre» än den andra. De
båda religionerna äro resultatet av olikartade historiska
utvecklingsprocesser och skola förvisso förbliva olikartade uttryck för djupa
livsmakter i tillvaron. (Därtill kommer naturligtvis, att judendomen
är religion men ingalunda blott religion, medan kristendomen är
blott religion, något som ju försvårar varje jämförelse mellan judendom
och kristendom.) Judarnas nya syn på Jesusgestalten, deras intresse
för och vördnad inför den största av judar, vilken visserligen ej
under sitt korta liv men väl därefter blev en främling för sitt folk,
betecknar därför ingen tendens till avfall från judendomen, vilket
författaren också är medveten om. Då kristendomen blev en bland
romarna missionerande religion, då, för att citera Ditlev Nielsen,
det för dessa »måste vara en stötesten, att religionens stiftare blev
avrättad som upprorsmakare av den romerska överheten» och därför
»judarna» i de yngre evangelierna skildrades som ett ondskefullt,
gudamördande släkte i motsats till den svage men med Kristus
sympatiserande romerske prokuratorn Pontius Pilatus — en enligt
Nielsen alldeles ohistorisk konstruktion — då blev Nya testamentet,
för så vitt recensenten vågar döma, för alla tider omöjligt som judisk
folkläsning. Det är ett djupt tragiskt faktum. Men ett närmande
emellan de båda religionerna på vetenskapens område — liksom pä
det rent mänskligas •—- är både möjligt och i hög grad önskvärt.
leke minst ur den synpunkten är docent Lindeskogs högintressanta
och nobla skrift att hälsa med glädje.
Hugo Valentin,
Uppsala.
Eusebius Kyrkohistoria. Översättning från grekiskan med
inledning och förklaringar av Ivar A. Heikel, Tammerfors 1937.
Diakonistyrelsen. 540 s. Häft. kr. 8: 50, inb. kr. 10: 50.
Det är en obestridlig vinst både för teologi och historia att ha
Eusebius s. k. kyrkohistoria (egentligen »forskning rörande kyrkan»,
»kyrkostudier» eller dyl.) tillgänglig på läsbar svenska; den tillhör
den litteratur, som är »nyttig att läsa», som det förr hette om Gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
