Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Lietzmann, Geschichte der alten Kirche, 3 (Utgivaren) - Walther Koehler, Dogmengeschichte als Geschichte des christlichen Selbstbewusstseins (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 284 .
företrädare även i senare forskning. De senare åren ha flera forskare
bearbetat problemet såsom fransmännen Piganiol och Seston, belgaren
Grégoire, tyskarna E. Schwartz och K. Müller samt engelsmannen
Norman Baynes. Men man är oense bland de lärde: »Das Pendel
schwankt immer hin und her und kann nicht zur Ruhe kommen»,,
förklarar Lietzmann. Själv intar han en mellanställning mellan
ytterligheter, och hans värdering av Eusebius’ uppgifter leder honom till
en ganska positiv tolkning av kejsaren som kristen personlighet.
Dock fastslår han, på grund av bestämda källbevis, att Konstantin
bibehöll sin böjelse för den hedniska religionen och iakttog en
demonstrativ tolerans därav ända till efter år 330, då han började göra
några försiktiga eftergifter. A andra sidan drar förf. fram flera
bevis ur källorna, vilka vittna om kejsarens kristna intressen.
Emellertid synes förf. här vara benägen att alltför gärna godtaga Eusebius’
berättelser (denne var dock aldrig i Rom) såsom fullgod källskrift,,
i vissa fall gör förf. dock själv reservationer. Vad Konstantin
uppges ha drömt och sett i syner, kan aldrig tas som historiska bevis.
Tidigare ha forskare åberopat inskriptioner och bilder på mynten,
men förf. vänder sig häremot: »Konstantin hat die Münzen nicht
zum Zeugnis seiner religiösen Überzeugung gemacht, und alle
Schlüsse-der Art sind abwegig.»
I den andra huvudfrågan, statsmakt och kyrka, lägger förf. med
rätta stor vikt vid den donatistiska schismen i Nordafrika, och
därvid har han analyserat de akter, som äro tillgängliga i Hans von
Sodens Urkunden zur Entstehungsgeschichte des Donatismus (Bonn 19 13).
Donatisterna ha dock knappast vederfarits full rättvisa i
framställningen. Nicea-mötet är den andra viktiga punkten till belysning av
statsmakten, liksom det är av avgörande betydelse i kyrkans
dogm-bildningsprocess. Förf. har också skildrat förloppet på ett
förträffligt sätt. — F. ö. är hela denna volym ett första rangens verk, som
anbefalles lekmannen lika gärna som historikern. Det låga priset
är också en god sak. jy
walther KoeiileR, Dogmengeschichte als Geschichte des
christlichen Selbstbeiousstseins. Zürich und Leipzig 1938. Max
Niehans Verlag, viii + 373 s. RM 8.
Det främsta intresset samlar sig kring Koehlers bestämning av
dogmhistorien i förhållande till kyrkohistorien. »Je mehr ich
die-’Kirchengeschichte’ vom sogenannten Tatsachenmaterial entlastete . . .
und ideengeschichtlich oder geschichtsphilosophisch belastete,
desto-mehr wurde eine Dogmengeschichte in der üblichen historischen
Form eine Doublette zur ’Kirchengeschichte’» (s. vn). Koehler har
sett rätt. Det är icke blott så, att kyrkohistorien stundom har
benägenhet att övergå till allmän idéhistoria, utan det är ofta rent av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
