Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSDAG OCH AN NI VERS ARIED AG I NORDEN
137
stifta en »pitancia» till sitt minne på en bestämd dag, t. ex. i
anslutning till Olofsmässan (1291) eller pingsthelgen (1329) eller i slutet av
november (1344). Det är dock att märka, att det förstnämnda
förordnandet gäller testators livstid, efter hennes död skall man fira
»anniversarius meus annuatim die debito», vilket väl torde betyda
»på tillbörlig dag». För övriga kloster äger vi blott sena uppgifter
(efter 1326), för domkyrkan först från 1342. De ger inga närmare
upplysningar.1
För Skara stift är vi också hänvisade till få och knapphändiga
notiser, om vi bortser från Magnus Ladulås’ testamente av år 1285,
som föreskriver diverse mässor i Varnhem och en »pitancia» årligen
»die obitus nostri». Dessutom begär konungen, att hans anniversarium
skall firas i alla domkyrkor »termino recurrente». I Västerås äger vi
endast en enstaka uppgift om anniversarium från 1323, från Åbo
känner vi två, en från 1335, där årsmässan förlägges till den 10
sept. eller den dag, då prästmötet slutade, och en från 1340, där
biskopen talar om domprosten Elof och »misse anniversarii sue,
quod post mortem suam instituit et postulavit singulis annis certa
die».2
I fråga om själamässor intar landskapslagarna olika
ståndpunkter. Östgötalagens och Smålandslagens kyrkobalkar upptar
bestämmelserna i 1294 års förordning, som räknar firandet av det
första anniversariet till prästernas ordinarie skyldigheter. Därtill
ansluter sig även Södermannalagen. Av västgötalagarna ingår endast
den yngre på frågan, den synes anse, att blott begravningsmässan,
sjudagarsmässan och månadsmässan är obligatoriska. Samma
ståndpunkt intar tydligen även Västmannalagen, och Upplands- och
Hälsingelagarna ger klart besked om rådande praxis i ärkestiftet. I
en förordning för Hälsingland år 1297 heter det: »anniversarium autem
pro mortuo nullus nisi qui voluerit facere teneatur», och lagarna
bestämmer, att den, som önskar årsmässa, må därom komma överens
med prästen, som då har rätt till extra ersättning.3
Vissa svårigheter, liknande dem i Nydala, torde t. o. m. ha mött i
det så omhuldade klostret i Sko. Dit donerade Magnus Jonsson
1 DS II: 117, IV: 104, V: 369.
2 DS I: 658 f., III: 601, IV: 406, 739.
3 VGL II KB 55, ÖGL KrB 7: 2, UPPLL KB 8, SÖDL KB 11, VÄSTML
II KrB 7, HÄLSL KkB 8, SMÄLL KrB 7, DS II: 237 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
