Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING CHRISTINAS PRIVILEGIER FÖR
PRÄSTESTÅNDET
I47
privilegiernas innehåll spreds också på prästmötena i
ärkestiftet och andra stift.1 Åtminstone ett par av stiftscheferna utsände
avskrifter av privilegieurkunden in extenso.2
4-
När ständerna åter sammanträdde till riksdag i januari 1649,
blevo de nya prästprivilegierna föremål för kritik från ridderskapet
och adeln, som principiellt ogillade, att de utfärdats utan dess
hörande.3 Särskilt klandrade man, att adelns patronatsrätt ej på något
sätt antyddes, ehuru den trots de skarpa striderna vid 1644 års
riksdag icke underkänts, när drottningen konfirmerade
adelsprivilegierna 7 december detta år. Man krävde nu, att »adeln må hava med
andre församlingarnas ledamöter sitt fria val» och att ingen präst
skulle påtvingas dem mot deras vilja och samtycke. Detta medförde
ej större resultat, än att regeringen vid privilegiegranskningen 1650
(§ 16, motsvarande 1647 § 13) insköt ordet »val» i förbehållet för
»församlingens frivilliga consens och goda nöje».
På riddarhuset var man även missnöjd med de ecklesiastika
privilegiernas § 18, där »den gemena adeln» ålades att deltaga i
församlingarnas vanliga gudstjänster m. m., och man upptog i detta
sammanhang frågan om huspredikanterna och deras ställning (§
17). Liksom hon gjort i rådet 16474 försvarade drottningen nu i
sin resolution på adelns besvär (§ 5) med energi privilegiernas
bestämmelser, som dock ej helt motsvarade, vad prästerskapet begärt.
Både i resolutionen och vid privilegiernas omarbetning 1650 framhölls
starkare än 1647, att adeln av olika anledningar kunde hava laga
förfall för uteblivande från gudstjänster m. m. Biskop Laurelius,
1 Se t. ex. Uppsala domkapitels protokoll 1648 29 jan. § 1, ULA, tryckt av
H. Lundström, Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång, I, Upsala
ärkestift, 1903—08, s. 77. Jfr även a. a., II, Strängnäs stift, 1909—11, s. 177.
2 En avskrift, vidimerad av superintendenten Erik Brunnius i Göteborg,
finnes i W 581, UUB. Efter en kopia, som domkapitlet i Linköping fått från
Uppsala, finnas tvenne av biskop Andreas Prytz vidimerade avskrifter i K 29,
UUB, och N 1910, UUB, varav den senare upplästes i stadskyrkan i Skenninge
(?) 19 nov. 1648. Jfr Malmström, Ad historiam ecclesiae suecanae . . .
anno-tata, s. 30 not 2.
3 SRP 1649 24 jan., SRAP 1649 1 febr. samt Ridderskapets och adelns
besvär, dat. 17 febr. (SRAP 1649, s. 266 ff.), och resolutionen därpå, dat.
29 mars 1649 (Stiernman, Riksdagsbeslut, II, s. ii35ff.).
4 SRP 1647 2 aug., jfr ovan s. 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
