Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
JAN LIEDGREN
som också 1650 var prästeståndets privilegieredaktör, strök i sitt
första koncept den förfallsformulering, som fanns i privilegiebrevet
1647, och tillade i stället en annan, som var något vidare och f. ö..
upptog tankegången från prästeståndets förslag 1647, att rätten att
hålla huspredikanter huvudsakligen borde tillkomma dem, som hade
höga ämbeten och stora familjer samt lång väg till kyrka. Orden om
höga ämbeten och stora familjer behagade icke det lägre kleresiet,
utan Laurelius måste i sitt nästa koncept utelämna dem, och de
in-flöto ej i ståndets förslag. Privilegiebrevet 1650 innehöll både den
äldre och den yngre förfallsreservationen, emedan man i den
sammanställning, som gjorts inom kansliet av 1647 års privilegier .och
prästerskapets nya omarbetade förslag, säkerligen av hänsyn till
adeln underlåtit att verkställa strykningen av den gamla
reservationen.1
På riddarhuset 1649 beskylldes också prästerskapet att
avsiktligt ha gjort »en separation på adeln», när det gällde skyldigheten
att bevista gudstjänst. Beskyllningen var oberättigad, ty i alla de
prästerliga förslagen talades om »ridderskapet», och detta generella
begrepp utbyttes först efter rådets granskning (men antagligen mot
drottningens önskan) mot »gemene adeln». I den kungliga
resolutionen 1649 hävdades, att därmed menades »alla utav ridderskapet
och adeln», men även bland kleresiet ansågs uttrycket för snävt.
Betecknande nog framfördes denna demokratiserande åsikt av det
»gemene prästerskapet», som dock ville göra undantag för riksens
råd.2 Laurelius ersatte därför redan i sitt första koncept de klandrade
orden med »ridderskapet och adeln och allmänneliga frälsesmän».
Vid drottningens och rådets granskning ändrades detta slutligen
till »ridderskapet och andre», och till glädje för adeln lades alltså
plikten till kyrkobesök även på de ofrälse stånden.3
Att adeln vid 1649 års riksdag framställde dessa besvär
sammanhängde med att frågorna om consistorium generale och om
förbättrad kyrkoordning åter voro aktuella. Prästeståndet upptog i
sina besvär som vanligt en rad mer eller mindre privilegiebetonade
1 Privilegiekoncepten K 70: 21 och K 70: 126, UUB, förslaget och
sammanställningen Acta ecclesiastica vol. 36, RA. Jfr nedan.
2 »Några Punctar» § 4, KÅ 1938, s. 242. Jfr nedan s. 179.
3 Jfr Hacklin, a. a., II, s. 78 ff. Att adeln var missnöjd med prästernas
krav, att dop borde ske inför hela församlingen i sockenkyrkan, antydde
Arnold Messenius vid rättegången 1651, SRP 1651, s. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
