Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Henr. Elmgren, Philon av Alexandria med särskild hänsyn till hans eskatologiska föreställningar (Professor Gunnar Rudberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
om en kunskap i andra hand. Så uttrycket s. 22 »Det nya allmänna
grekiska språket, koine», som förmedlar vetenskapens resultat och
litterära alster. Att Alexander förenar Greklands alla krafter under
Makedoniens ledning, s. 35, innebär nog en viss förenkling. Philons
o tov om Gud talar knappt om »ett opersonligt väsen», som to ov (s. 43).
Philons kunskaper behövde ett tydligare omnämnande, än som sker
s. 55, 11. Platon som Philons förebild i ordval och stil, s. 57, betyder
ej hela sanningen; man får ej glömma den senare Stoan och tidens
populära litteratur — nästan varje Philon-kapitel vittnar om sambandet.
Platon har ock, omedelbart eller medelbart, gett mycket av de tankar
som behandlas i bokens huvuddel; många ojudiska drag äro
ursprungligen platonska och stoiskt förmedlade — man får ej rädas ens för det
omtvistade namnet Poseidonios (en del onämnd litteratur kunde här
varit av gagn). Detta måste stå klart, även om man vill låta Philon
själv komma till tals (s. 75). Jag tror, att en klarare syn här skulle ha
gagnat behandlingen av frågan om kropp och själ s. 137 ff.
Språket kunde ibland vara riktigare, som det nu heter. Och vissa
förkortade boktitlar stöta, åtminstone i början: Flaccum och Gaiium
(alltid med dubbelt i!) utan in eller ad; det påminner om unga studenter,
som fråga efter lexikon till »Patrum», nämligen »Apostolicorum opera».
Själva huvudproblemet faller till ej ringa del utanför en grecists
område och må debatteras av andra. Vad som menas med eskatologi,
är ej alltid fullt klart; det förefaller mig stundom, som om ordet finge
betyda alltför många och olika ting. Vid en hastig blick tycks det,
som om förf:s ordning av eskatologiens olika former vore något
onaturlig: I Den nationella, II Den individuella och III Den universella
eskato-logien; man väntade snarast en stegring från individuell till nationell.
Men ordningen är kanhända här, av särskilda skäl, den riktiga: Philon
utgår från den religiösa betraktelsen av sitt folk. Han tror på dess
särställning och delar dess framtidshopp och i viss mån dess Messias väntan.
Men Messias och Logos få icke sammanblandas. Philon har från äldre
och samtida hellenistiskt tänkande sitt intresse för kosmos,
universum, och därmed även för människosläktet, som han ock lärt sig tänka
på av sitt folks religiösa urkunder. Den del av boken, som behandlar
hithörande frågor, synes mig vara en av dess bättre. — Om kropp och själ
hos Paulus och Philon skulle man, som antytt, önska klarare uttalande än
på s. 132 ff. — Huruvida platonismens idéer, framför allt det godas idé,
eller Philons »rena vara» är högst, därom kan väl tvistas; vi få ibland
vakta oss för att bli bedragna genom mellanleden mellan Gud och världen.
Förf. betonar, att Philons yttranden och tolkningar ofta motsäga
varandra. Det är ej lätt att bygga upp ett system av dem, och det är
ej heller meningen. Betonandet av denna sanning är en vinst. För
tolkningen har man att ta hänsyn både till Septuagintas texter och
det samtida tänkandet och delvis den äldre filosofien.
Gunnar Rudberg,
Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
