Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Johannes Haller, Das Papsttum. Idee und Wirklichkeit. I—II:2 (Docent Gösta Kellerman) - Henr. Elmgren, Philon av Alexandria med särskild hänsyn till hans eskatologiska föreställningar (Professor Gunnar Rudberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
med alla de konfliktämnen detta medförde. Lokala maktstridigheter
skulle ännu mer än förut draga in påvedömet i sitt snärjande nät.
Visserligen gjorde påvedömet på 800-talet ett misslyckat försök att
hävda en internationell auktoritet, men det skulle dröja ännu tvåhundra
år, tills det påvedöme uppstod, som blivit architypen för vår föreställning.
Men detta stolta högmedeltida påvedöme var en nyskapelse, framhåller
Haller. Den roll, som påvedömet började spela alltifrån Henrik III
och Leo IX, dikterades av främlingar i direkt motsats mot de inhemska
krafter, som det ditintills hade följt. Blott med utländsk hjälp kunde
det göra sig gällande. Liksom tanken, så kommo även de hjälpande
krafterna från den germanska världen i norr, isynnerhet från Frankrike.
Därtill ha synnerligen profana bevekelsegrunder å skilda håll haft en
avgörande betydelse för påvens maktutveckling. De furstar, som följde
kyrkans fana av inre övertygelse utgjorde ett undantag. Likväl var
tron kyrkans starkaste vapen, påvedömets seger var en idés seger. Och
därvid var det Petri apostoliska myndighet, som gav Rom dess
auktoritet. Den gamla föreställningen om den himmelske portväktaren Petrus
hade sin blomstringstid i kyrkoreformens, investiturstridens och
korstågens tidsålder.
I de hittills utkomna tre delarna har framställningen förts fram till
och med Innocentius III. Ytterligare ett band är planerat. Man må
hoppas att det skall lyckas författaren att trots sin egen höga ålder
och tidslägets vanskligheter fullborda sitt imponerande verk.
Gösta Kellerman.
Uppsala.
Henr. Elmgren, Philon av Alexandria med särskild hänsyn till
hans eskatologiska föreställningar. Stockholm, Svenska Kyrkans
Diakonistyrelses Förlag, 1939. vii+ 199 sid. Kr. 4:75.
Den tidigare kyrkans idéhistoria har på senare år varit mycket
uppmärksammad av svensk teologi; ej underligt, att även en gestalt på
gränsen mellan antik och judendom, från själva tidsskiftet, blir föremål för
en specialundersökning. Philon är ju ej blott jude, utan ock hellenist,
lärjunge till hellenska filosofer, med hellenskt språk och hellenska tankar
och tankevanor. Men han är ock förkunnare och lärare för sina landsmän
och trots ali filosofisk lärdom knappast filosof. Det är fullt befogat,
att en teolog tar upp undersökningen av honom.
Nu är ju det problem, som förf. behandlar, ingalunda det viktigaste
hos Philon, trots alla ansatser. Kanske har det medverkat till, att förf.
först ger oss en rätt bred, på grundligt och noggrant redovisande
litteraturstudium vilande inledning om judeproblemet i Egypten och
Alexandria samt om judendomens förhållande till hellenismen; därtill fogas
ock ett kapitel om Philon, hans talrika skrifter och hans betydelse i
allmänhet.
Dessa kapitel äro klara och lättfattliga, men vittna måhända ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
