Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sigfrid von Engeström, Luthers trosbegrepp med särskild hänsyn till försanthållandets betydelse, samt Förlåtelsetanken hos Luther och i nyare evangelisk teologi (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
överskridit den medeltida synen på tron såsom försanthållande (jfr s. 254,
256). Man kan under sådana förhållanden fråga sig, huru den lutherska
huvudartikeln om justificatio sola fide kan betyda ett genombrytande
av den medeltida åskådningen.
I det andra av de ovannämnda arbetena icke blott fortsätter von
Engeström sina Lutherforskningar, utan gör även den lutherska
rätt-färdiggörelseläran till föremål för ingående undersökning. Även detta
arbete kan på visst sätt sägas ligga i linje med det forskningsprogram,
som von Engeström ursprungligen tecknat för sig, i det att han sagt
sig ha behov att gå tillbaka icke blott till Luther, utan även till
Schleiermacher och Ritschi. I »Förlåtelsetanken» behandlas utom Schleiermacher
och Ritschl även några efterritschlska teologer, som äro av betydelse
för ämnet, samt den dialektiska teologien, representerad av Karl Barth
och Emil Brunner.
Det är ett inom evangelisk teologi synnerligen centralt och viktigt
ämne, som von Engeström här upptagit till behandling. Ämnesvalet
är så mycket lyckligare, som inom evangelisk teologi förlåtelsen eller
rättfärdiggörelsen visserligen ofta i de mest skiftande sammanhang
beröres, men undersökningar, ägnade uteslutande åt denna articulus
stantis et cadentis ecclesiae, äro sparsamt förekommande. Det
betydelsefulla ligger emellertid icke blott i själva ämnesvalet, utan framför allt
i den huvudsynpunkt, som bestämmer hela undersökningen. Förf. ställer
nämligen frågan om den genom förlåtelsen upprättade gemenskapen
i förgrunden, och detta är onekligen ett gott grepp. Då det vidare
förhåller sig så, att, såsom von Engeström framhåller, »det uttryck, som
nästan över hela linjen i nyare protestantisk teologi användes för att
omskriva förlåtelsen, nämligen upprättande av gemenskap, är ytterligt
mångtydigt och att därför de mest skiftande tankar kunna förknippas
med denna term», är det naturligen en synnerligen viktig uppgift, att
det om förlåtelsen använda gemenskapsbegreppet närmare undersökes
och de tankegångar, som ha sammanhang därmed, närmare prövas.
Gemenskapstanken är vidare en lämplig utgångspunkt för kritiskt
bedömande av olika teologer och teologiska riktningar, enär, såsom von
Engeström även framhållit, teologer av olika riktningar ofta begagna
ordet gemenskap i helt olika betydelser. Då ytterligare den frågan blir
avgörande om Luther verkligen företräder tanken på förlåtelsen såsom
upprättande av personlig gemenskap, är gemenskapsbegreppet en lämplig
plattform för konfrontationen mellan och jämförelsen av Luther och
den nyare protestantiska teologiens förlåtelsetanke.
Beträffande det sätt, varpå von Engeström genomfört
huvuduppgiften, må sägas, att användningen av gemenskapstanken vid
behandlingen av förlåtelsetanken i nyare protestantisk teologi visat sig mycket
fruktbar. Men även vid behandlingen av förlåtelsen hos Luther har
användningen av gemenskapstanken på visst sätt varit nyttig, von
Engeström har givetvis rätt däri, att förlåtelsen hos Luther icke är att
fatta som »ein Verkehr des Christen mit Gott» eller upprättande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
