Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sigfrid von Engeström, Luthers trosbegrepp med särskild hänsyn till försanthållandets betydelse, samt Förlåtelsetanken hos Luther och i nyare evangelisk teologi (Professor Hjalmar Lindroth) - Hans Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1636 (Docent Gösta Kellerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
personlig gemenskap, tänkt i mänskliga, subjektiva kategorier, utan
i stället som en suverän domsakt, där Guds upphöjdhet icke förringas
eller avknappas. Men då von Engeström stundom låter förlåtelsen hos
Luther innebära väsentligen blott efterskänkande av straff, är detta
onekligen en icke tillbörlig avkortning av Luthers förlåtelsetanke. Luther
har dock sj älv hävdat: »Där syndernas förlåtelse är, där är liv och
salighet». Och visserligen förhåller det sig så, att förlåtelsen hos Luther icke
betyder upprättande av gemenskap i betydelse av vilj egemenskap,
praktisk viljeenhet med Gud, där förutsättningarna på något sätt vore att
söka hos människan. Men om upprättande av gemenskap fattas i en
helt annan betydelse, nämligen den, att Gud vill ha med människan att
skaffa trots hennes viljeförvändhet och synd, så inses med lätthet, att
gemenskapstanken kan användas som en omskrivning och förklaring
av vad Luther inlägger i förlåtelsen. Huru nära gemenskapstanken dock
ligger till hands, visar det förhållandet, att von Engeström själv, när
han vill karakterisera Luthers grundsyn, stundom tillgriper den (jfr
s. 424).
Hjalmar Lindroth,
Uppsala.
Hans Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1636.
Akad. avh. xxv + 386 s. Sthlm 1939.
Även i vår kyrkas historia innebar Gustaf II Adolfs regering en
stabiliseringens och försoningens tid samt var en viktig organisationsepok.
Det kyrkliga författningsproblemet under denna epok utgör sålunda
tvivelsutan en både betydelsefull och fängslande forskningsuppgift, i
ali synnerhet som mycket outnyttjat material här stått till buds.
Med den tidsbegränsning, förf. valt för sin undersökning, framstår
dock en vansklighet tydligt. Den andra av bokens två stora
huvudavdelningar är ägnad åt frågan om »consistorium generale» under Gustaf
II Adolf. Denna fråga är i själva verket avhandlingens stora
huvudfråga. Nu är det dock så, som förf. själv medgiver, att »consistorium
generale» icke var någon avslutad fråga i och med Gustaf II Adolfs död
utan upptogs igen under förmyndarregeringen, varvid
motsatsförhållandena kommo att framträda med större skärpa. Avhandlingens stora
problem har så kommit att avklippas på mitten. Det kan icke heller
försvaras med att någon väsentlig förändring i situationen inträtt med
Gustaf II Adolfs död, motsatsförhållandet mellan adeln och
prästerskapet har nu endast blivit desto mer uppenbart. Det var dock Axel
Oxenstierna, som redan under Gustaf Adolfs tid var initiativtagaren
och den ledande själen i fråga om »consistorium generale».
Man måste likaså ifrågasätta det berättigade i att låta år 1636 bilda
gräns för framställningen. I förordet har förf. motiverat detta med att
år 1636 var året för Axel Oxenstiernas hemkomst och att organisations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
