Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1636 (Docent Gösta Kellerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
skedet var avslutat med detta år. Men det var ju icke fallet med
kyrkostyrelsens organisation, vilket problem allt fortfarande kvarstod
olöst. Rikskanslerns hemkomst var ingalunda epokbildande.
I den allmänna historiska inledning på 79 sidor, som föregår den
egentliga framställningen, framlägges allt möjligt ur den föregående
tidens kyrkohistoria, utan att förf. klart hållit i sikte vad som är
problematiken i avhandlingens ämne. Så ges en bred idéhistorisk och
teologisk framställning av den nya nationella ämbetsmannastatens
framväxt och av det reformatoriska kyrkobegreppet, oaktat förf. sedan
medvetet avstår från att undersöka den idéhistoriska och teologiska
grundvalen vid sin framställning av »consistorium generale». Det glappar
åtskilligt mellan denna utförliga och ändå ganska fragmentariska
framställning och själva huvudframställningen. En rad smärre speciella
inledningar ha också sedan av förf. måst insättas för att komplettera
framställningen. Hade det från början klart fixerats, vilka avhandlingens
problem äro, hade denna fått en helt annan stringens. — Samma är
förhållandet med avd. I i huvudframställningen. Materialet sättes
alltför löst in i det stora sammanhanget, det är icke tillräckligt inarbetat
och genomarbetat.
Förvånande är, att förf. s. 172 f. upptagit rena
prästtillsättningsärenden bland kyrkliga disciplinmål. Om det första av de anförda
målen säges helt kort: »I ett brev av d. 29 dec. 1613 fick allmogen i Skedevi
sin begäran villfaren att i stället för konungens kandidat erhålla sin
kaplan till kyrkoherde». Hur kan detta utan vidare betraktas som ett
kyrkligt disciplinmål? Att det ej är fråga om en tillfällig lapsus visar
fortsättningen, där rena prästtillsättningsmål behandlas under
rubriken kyrkliga disciplinmål. — Lika svårförklarligt är, att
gruppindelningen efter målens art och beskaffenhet s. 209 helt omotiverat
ersattes med en lokal indelningsgrund: »Mål från Strängnäs stift.» Intet
som helst kan upptäckas, som skulle kunna göra Strängnäsmålen till
en typ för sig.
Framställningen är på många punkter motsägelsefull och oklar.
Så säges (s. 169), att, då präster anklagats inför Kungl. Maj:t, det alltid
iakttagits, att målen förvisats till andligt forum och att avsättning
uteslutande skulle få verkställas av biskop och kapitel. Likväl berättas
(s. 174) om ett fall, då Sigtunaborna år 1612 hade anmärkningar att
framställa mot sin kyrkoherde, att konungen då befallde, att saken
skulle inför världslig rätt.
För förf:s sätt att referera källorna är referatet av Kungl. Maj:ts
proposition vid riksdagen 1625 karakteristiskt (s. 351). Det säges här,
att prästerskapet visserligen haft en del att invända mot de personer,
som Kungl. Maj:t föreslagit till bisittare. I aktstycket står det
emellertid något mer: »och elliest den proces där holles skulle». Det gällde alltså
icke blott personvalet. Förf. fortsätter: »med vad skäl, det lämnade
K. M:t därhän». Propositionen har: »Och ändock H. K. M:tt låther dedh
wara i sitt wärdhe, medh hwadh skiäl och skrifftennes grund Präster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
