Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 1. Striden om riksföreståndareskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Kyrka och stat under Sten Sture d. y:s riksföre*
ståndareskap intill Jakob Ulvssons ämbetsfråns
träde 1512-1515.
i. Striden om riksföreståndareskapet.
Det är sannolikt, att redan 1511 års orosstämning åtminstone
delvis sammanhängde med att man förutsåg Svante Nilssons snara
bortgång. En kupp kunde då befaras och det gällde att förekomma
den. Likväl hade rådet dock till sist dragit sig för att bryta med herr
Svante. Vad Sten Kristiernsson beträffar hade han knappast haft
några allmännare sympatier och kan icke ha varit en önskvärd ledare.
Erik Turessons död måste ha varit ett hårt slag för rådspartiet, med
honom hade man mist den självskrivne ledaren. När man nu på
herredagen i Arboga tvangs att kora en ny riksföreståndare, hade
man inget bättre namn att ta til) än Erik Trolle, vilken visserligen
synes ha varit en klok och aktad man1 men dock knappast var ägnad
att vinna någon allmännare popularitet. På grund av sina nära
danska släktförbindelser måste han också ha varit lätt att
misstänkliggöra. Gentemot honom hade den tjugoårige Sten Svantesson tack
vare stödet av sin fars fogdar, sekreterare och propagandaledare,
sin egen frejdiga hänsynslöshet och sin för gemene man lättfattliga
antidanska frihetsparoll redan från början ett givet övertag.2
För Jakob Ulvsson torde det ha tett sig som ett olycksbådande
tecken, att herr Sten nu antog Sturenamnet. Däri låg en
programförklaring. Jakob Ulvsson accepterade för sin del ej förändringen
utan fortsatte att kalla honom Sten Svantesson. Det är på sitt sätt
symptomatiskt för hans inställning till den nya regimen.
Skulden för de nya signalerna sköts på herr Stens
inkonstitu-tionella oansvariga rådgivare. Rådsherrarna läto sålunda förstå,
1 Jfr Johann Rödes omdöme: »vir inprimis eruditus» (HH 26:3 s. 32).
2 Se Carlsson, Sten Sture d.y., i Scandia 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
