Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 1. Striden om riksföreståndareskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
varit uppe. Denna fråga gällde själva nyckelpositionen för makten
över riket och det är naturligt, att rådet här sökt hävda sin rätt att
som interimsregering hålla rikets slott sig tillhanda. Enligt en uppgift
skall Svante Nilsson själv under sin sista tid ha gått med på att ställa
slottsloven på ärkebiskopen, biskop Matts och två riddare såsom
representanter för rådet.1 I Arboga synes nu rådet ha uppdragit åt
dessa att också sörja för iakttagandet härav2, ty redan nu måste
rådet ha kunnat konstatera, att herr Sten icke tänkte respektera
rådets regeringsmyndighet.
Medan avgörandet om riksföreståndareskapet ställdes på
framtiden i avvaktan på slutförandet av förhandlingarna med Danmark
(enligt vad ärkebiskopen och andra riksråd läto förkunna vid
burspråk i Uppsala vid distingen)3, utspann sig en skickelsediger
dragkamp mellan rådet och Sten Sture om rikets slottslän. Härvid spelade
ärkebiskop Jakob en framträdande roll. Vid distingen synes såväl
Sten Sture som Erik Trolle ha befunnit sig i Uppsala och frågan
bör då ha varit före. Den 5 februari skriver nu Jakob Ulvsson till
Sten Sture, att han i enlighet med rådets uppdrag (»befalning») om
slottsloven vid Arbogamötet ämnar komma till Stockholm den 11
eller 12 i samma månad och ber herr Sten att då också vara tillstädes.2
Det kan knappast ha gällt något annat än att övertaga Stockholms
slott under rådets disposition. Sten Sture var nog i Stockholm vid
den angivna tiden — bland andra hade Sten Kristiernsson nu sällat sig
till hans parti4 — men utb}’tet av ärkebiskopens underhandlingar
blev givetvis negativt. Jakob Ulvsson hade också sagt sig vilja dryfta
viktiga tidender från Finland med herr Sten — faran från Ryssland
hade efter Erik Turessons död åter börjat bli akut.
Sedan underhandlingarna med herr Sten om slottsloven sålunda
slagit slint, ansåg sig rådet böra skrida till motaktion. Så utfärdade
bringande av fred med Danmark. Utfärdarna förpliktade sig att hålla vad
delegaterna så överenskommo. Som delegationens ledare torde biskop Matts
få betraktas, understödd av sin ärkedjäkne Örjan Nilsson och två världsliga
herrar.
1 Se Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 561.
2 Grönblad, Nya källor I, s. 542 f.
3 BSH V, s. 497. — Anmärkningsvärt är, att Erik Trolle i det dokument
av den 4 febr., vari han tillkännager sitt biträdande av rådets fullmaktsbrev
icke låter kalla sig riksföreståndare. ST III, s. 574.
4 STb 4, s. 233 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
