Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 3. Hans Brask biskop i Linköping - 4. Kung Hans’ död. Fredsmötet i Köpenhamn sommaren 1513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
Brask har också ganska snart gentemot riksföreståndaren sökt
tillgodose sina och stiftets ekonomiska intressen. Han sänder
visserligen tillbaka de pengar, som Sten Sture efter den danska
beskickningen hösten 1513 tillsänt honom, under framhävande av att han
hittills gärna tjänat riksföreståndaren utan annan ersättning än
Åtvids sin.1 Men han påminner samtidigt om ett löfte om förläning,
som han skall ha fått redan under herremötet i Vadstena, och
anhåller om en lott i Sala gruva, där »mesth alla the goda herrer» fått
någon andel »wthen os forglömda ösgötha». Märkligt är, såsom redan
Allen påpekat2, att Brask härvid räknar på stöd från fru Kristina,
Sten Stures gemål (»wij hoppas tog til frw Cristin ath hon i fornempna
mottha och ali annan wil ware til eder wart betzsta medan vij hos
eder inga andra wenner haffua»). Ävenså upprepar han sin klagan
över att tionden från Västrahärad och Södra Vedbo fortfarande
undanhålles stiftet3 och ber herr Sten förmana Gadh att uppfylla
de villkor, de kommit överens om.4
4. Kung Hans’ död. Fredsmötet i Köpenhamn
sommaren 1513.
Kung Hans’ död den 20 febr. 1513 ingav förhoppningar såväl i
Danmark5 som i Sverige. På svenskt håll kunde man t. o. m. inbilla
sig, att turen nu i enlighet med Kalmarresan skulle vara kommen
till en svensk man att bli utsedd till unionskonung.6 Biskop Arvid
i Åbo uttryckte sitt hopp, att nyheten skulle inverka lugnande på
ryssarna, så att riket efter den långliga fejden nu skulle kunna få
fred.7 Även biskop Matts verkar optimistisk.8 Han jämte flera i
1 HSH XXIV, s. ii ff. (cit. dock efter originalet, Sten Sture d. y:s kopie-
bok i RA). 2 Allen, De tre nordiske Rigers Historie II, s. 178.
3 Den synes av Sten Stures svarsbrev at döma ha arrenderats av dennes
föräldrar, säkerligen på särskilt förmånliga villkor.
4 Sten Sture svarar hövligt men på det hela taget avvisande. Det enda han
går med på är att tillsäga Gadh att iakttaga den uppgjorda överenskommelsen.
HSH XXIV, s. 14«.
5 Jfr Arup, Danmarks Historie II, s. 324 ff.
6 Så Ture Jönsson i brev till Sten Sture d. 10/4 1513 (Allen, a. a. II, s.
584 f.). 7 I brev d. 15/4 1513 (Grönblad, Nya källor I, s. 578 f.)
8 »Oss hopes, at wilie wij Swenske men sij oss wijseliga före med saemio,
endregt ock kerlighet, ali wor aerende ock saker komme tiil en god aende»
(i brev d. 26/4 1513, BSH V, s. 527).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
