Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 3. Hans Brask biskop i Linköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
att invigningen sedermera kom att äga rum i Linköpings domkyrka
utan ärkebiskopens medverkan.1 Det kan möjligen tyda på att denne
ogillat Brasks biskopsutnämning, men förhållandet kan ju också
mycket väl ha haft någon mindre uppseendeväckande orsak.
Politiskt sett stodo ju Jakob Ulvsson och Brask på ungefärligen samma
ståndpunkt och den förre torde knappast ha tagit illa vid sig över
utgången, särskilt som Gustaf Trolle till ersättning skulle erhålla
domprostämbetet efter Brask.2
Efter mer än ett årtionde av oordnade förhållanden hade sålunda
Linköpings stift äntligen fått sin biskopsfråga löst. Från
organisatorisk synpunkt kunde stiftet knappast ha fått en lämpligare biskop
än den i eminent grad praktiskt duglige Hans Brask. Den av Sjödin
givna karakteristiken av honom torde i stort sett vara riktig: »en
imponerande personlighet, en klar och logiskt skarp begåvning,
energisk, viljestark, skicklig diplomat, stor hushållare, praktisk,
mångsidig och intresserad för allt mänskligt».3 Avigsidan var som hos
Jakob Ulvsson ett visst rättshaveri och bristande folklighet. Ett
föga tilltalande drag är vidare hans medvetna hyllande av
förställningens konst, uttryckt i orden: »Den förstår ej att härska, som ej
förstår att hyckla, den som tiger är vis.»4
Att Hans Brask ej var hågad att uppge kyrkans rätt ådagalade
han så gott som genast efter det han blivit biskop genom att inför
kurian resa klagomål mot Sten Sture d. ä:s arvingar för uteblivet
skadestånd efter 1497 års härjningar. Hänvändelsen resulterade i
ett påvebrev den 22 juni, som gav ärkebiskop Jakob samt biskoparna
i Skara och Strängnäs i uppdrag att sätta in sin kyrkliga myndighet
för skadeståndets utbetalande.5
1 Jfr Sjödin i SBL VI, s. 49.
2 Enligt Johannes Magnus skall Gustaf Trolles kandidatur ha uppgivits,
enär ärkebiskop Jakob uttryckt önskan om att få honom till sin efterträdare
(SRS III: 2, s. 72, 74), Jfr Carlsson, a. a., s. 258. —• Om domprostämbetet
fick Gustaf Trolle visserligen processa med Jöns Månsson. Se HH 28: 2, s.
III ff.
3 SBL VI, s. 61. 4 Ibd, s. 57.
5 Pg. brev i RA, Rom 1513 22/6. — Sjödin har av okänd anledning
tillskrivit Gustaf Trolle »förtjänsten» av denna bulla (Arvid Siggessons brevväxling,
s. 587). Bullan anges dock ha utfärdats på begäran av biskop Hans, domprosten
och domkapitlet.
2—39863. Kyrkohist. Årskrifl 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
