Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 4. Kung Hans’ död. Fredsmötet i Köpenhamn sommaren 1513 - 5. Jakob Ulvssons ämbetsavsägelse och sista ämbetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
ha varit utan sin betydelse för ärkebiskopen. På sommaren ha sedan
de tre mälarbiskoparna varit över till Finland för den helige
Hemmings skrinläggning och ha återkommit därifrån den 12 juli.1
Först i slutet av augusti 1514 har ett större rådsmöte kommit
till stånd, i Tälje. Varken biskop Ingemar eller biskop Arvid ha dock
varit med, åtskilliga av de världsliga rådsherrarna ha också saknats.
Några riksrådsdomar från detta möte äro kända, som tyda på den
rådande oenigheten inom rådskretsen. Riddaren Holger Karlssons
talan mot Erik Turessons änka för gods, som herr Erik berövat
honom under 1497 års oroligheter2, har ogillats av rådet3. Erik Trolle
och Nils Bosson ha dock ställt sig utanför detta beslut. Vidare har
rådet ogillat ett käromål av Sten Turesson mot Knut Bengtsson
rörande Ängsö gård. Av de sexton utfärdarna ha dock endast tolv
beseglat urkunden.4 — Även ett mål rörande biskop Matts har
förevarit. Det gällde en gård, som pantsatts till biskop Kort Rogge
utan att innehavarens hustru givit sitt samtycke, trots att den var
hennes fädernegård.0 Redan kung Hans hade givit henne rätt att
återlösa gården, som f. ö. ej var lagstånden. Rådet i sin helhet har
ej tagit befattning med frågan, som väl ej ansetts vara av större vikt
och i vilken biskop Matts ej gärna kan ha rest något allvarligare
motstånd. Genom en av biskop Otte, Erik Trolle, Nils Bosson m. fi.
rådsherrar utfärdad dom har den klagande tillerkänts rätt att inlösa
gården för pantsumman, 70 mark. Det är likvisst anmärkningsvärt,
att Strängnäsbiskopens olagliga innehav av gården kommit att
bestå så länge, då redan kung Hans avdömt återgång. Det förefaller,
som om Svante Nilsson och rådet under hans tid sett genom fingrarna
med missförhållandet.
5. Jakob Ulvssons ämbetsavsägelse och sista ämbetstid.
Två år senare har Sten Sture inför herremötet i Tälje, då även
tre ledamöter av Uppsalakapitlet voro närvarande, i sin redogörelse
för händelseförloppet uppgivit, att domprost Kristofer efter herre-
1 STb IV, s. 148.
2 Inbördeskriget har omtolkats i danskfientlig riktning till: »thet örlog,
tha Kwngh Hans met Roff, brand och slag kom hiit til Riichet».
3 Pg. brev i RA, Tälje 1514 30/8 (tr. BSH V, s. 543 f.).
4 Pg. brev i RA, Tälje 1514 31/8.
5 Pg. brev i RA, Tälje 1514 29/8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
