Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 4. Kung Hans’ död. Fredsmötet i Köpenhamn sommaren 1513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
sätt som det frånhänts riket1, för den händelse det efter
vapenstilleståndet bleve krig igen, vilket biskopen synes räkna med. Mellan
mäster David i Visby och Danmark ginge dagliga bud. Den på hösten
slutna freden med Ryssland är nog ej mycket att lita på, menar
biskopen.
Biskop Hans har trots det kyrkliga fredsintresset dock icke dragit
sig för att ge stoff till agitationen och polemiken mot kung Kristiern.
Så inberättar han (d. 12/1 1514) för herr Sten, hur danskarna trots
Kristierns löfte farit fram i Västbo härad, i det de vanhelgat kyrkorna
genom att använda dem som stall.2 Detta borde förehållas danskarna,
när de tillvitade svenskarna deras bristande ordhållighet (»naar the
skylla Swenska men för theres breef»). Så torde den alltmer stegrade
indignationen mot Kristiern i stor utsträckning också ha gripit
kyrkans män, särskilt i de utsatta delarna av södra Sverige, om också
fredsbehovet här samtidigt måste ha varit särskilt starkt.
Mellan Hans Brask och Hemming Gadh har emellertid förhållandet
blivit alltmera spänt. Sedan Brasks klagomål inför riksföreståndaren
tydligen icke haft någon effekt, tog han sig rätt på egen hand och
lät sin fogde besätta Rönö gård, som Gadh hade behållit.3
Motsättningen dem emellan skärptes även av att Gadh gentemot Brask
sökte försvara Söderköpingsspitalets rätt till den s. k.
spitalskäp-pan och härvid fick stöd av riksföreståndaren.4 Det var
uppenbarligen ingen lätt sak för Brask att återställa förhållandena i
Linköpings stift till deras forna status. Gadh ville alltjämt ha ett ord
med i laget.
Om tilldragelserna våren och försommaren 1514 äro vi dåligt
underrättade. I februari besökte riksföreståndaren Uppsala, varvid
han bekräftade Uppsala stads privilegier.5 Besöket torde knappast
1 Brask klagar över att han ej får sin ränta från ön och att hans bud inte
kunna komma ut på landsbygden.
2 BSH V, s. 537 f. 4 BSH V, s. 541.
3 Brask åberopade inför riksföreståndaren, att han hade rätten på sin
sida: »thet os med rætta oc kyrkione tilhörer aaf the helga lagh oc twænne
kwnga opne breff oc tillaatilse, med the Rigesens Raadh thaa leffde» (BSH V,
s. 538). Gadhs argumentering åter gick ut på 1) att spitalet stod under kronans
hägn och att dess fattiga bröder näst Gud litade till riksföreståndaren; 2) att
riksföreståndarens brev icke borde ryggas, då det gällde kronans egendom och
en anordning som stadfästs av rådet under herr Svantes tid.
5 ULA, brev 1514 11/2 (tr. Herlitz, Privilegier . . . för Sveriges städer,
s- 253).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
